Jackie Chans och Jet Lis första samarbete på vita duken var både väntat och efterlängtat. Synd bara att det sker i en film som en golden retriever hade kunnat skriva ihop på första försöket. ”Forbidden Kingdoms” vanhelgande av österländsk mytologi kan inte ens räddas av stjärnornas trött framförda moves utan drunknar i fet CGI.

Exorcisten. Bara namnet är klockrent. Och faktum att filmen som snart har 30 år på nacken fortfarande är nog för att skrämma slag på vemsomhelst.

Naivitet och brutalitet förenas i en ödessaga som utspelas på Mumbais skitigaste kvarter och en tv-studio. Sättningen och fotot är fantastiskt men sviks av en aningen forcerad intrig.

Filmstudion lär glädja sin tilltänkta tonårspublik med denna roadkill till actionfilm. Vi andra vill mest sparka ut oss genom bildörren. Under filmens lopp råkar vi ut för stora hål i intrigens motorväg, våldsspekulativa vägkorsningar och krocktestdockor till karaktärer. Förvånande? Inte särskilt. Vi talar trots allt om en film av Paul W.S Anderson.

Accio står i skuggan av sin populäre storebror Manricio, älskad av familjen, tjejtjusare och kommunist. För att särskilja sig går den bråkige lillbrodern med i fascistpartiet redan i barndomen vilket orsakar missämja. Brödernas relation kompliceras ytterligare när de blir kära i samma kvinna.

Maria Bello är mästerlig som Nancy – en kvinna bortom räddning. Rencks debut slösar med solida aktörer och snygg estetik men framstår som spekulativ och håglös.

När brittisk landsbygd paras ihop med gore och minderåriga blir resultatet en sadistisk och obehaglig survivalskräck som levererar.