Om det blir en fortsättning är i dagsläget osäkert. Verbinski bekräftar att allt hänger på den europeiska publikens mottagande.

Den bildsnobbiga filmälskaren kan räkna med att bli förälskad av ”A Field in England” för dess tekniska briljans, men det här är med säkerhet en film som kommer dela in dess åskådare i olika läger. Ben Wheatley är – i vilket fall som helst – ett spännande namn att lägga på minnet.

Novisregissören James DeMonaco använder de gamla vanliga svulstigheterna som instängdhet, obehagliga masker och antagonister med uppseväckande utseende för att skrämma slag på sin publik. Men det är framtidsvisionen som osar av George Orwells 1984 som är mest eggande med ”The Purge”. Dessvärre räcker det inte hela vägen – i slutändan är det är en medioker film vi bjuds på där Ethan Hawke under, bara en natt, får leka kurragömma.

#CPHPIX 2013 – Stora kontraster och en allmängiltighet gör ”Krigets barn” till en bedårande berättelse värd varenda utmärkelse och positiva adjektiv den tilldelats på de stora festivalerna världen över. Det är en film skildrad ur ett barns ögon att fullständigt absorberas av.

James Franco fortsätter att söka sig till okonventionella filmprojekt. ”Interior. Leather Bar” är en experimentell under bältet-parafras med nakna, svettiga kroppar. Trots en kort speltid och sällsynt form är proportionerna helt rätt.

#CPHPIX 2013 – Incestuös, ockult och morbid. Chan-wook Park har ömsat skinn och intagit den amerikanska arenan. Hans första engelskspråkiga film brås på den tidigare hämndtrilogin och är en hisnande och kallblodig psykologisk thriller.

#CPHPIX 2013 – Det var bara 11 dagar kvar på inspelningen av ”Dark Blood” när nyheten om att filmstjärnan River Phoenix avlidit av en drogöverdos kom. 12 år senare har regissören George Sluizer efter flera juridiska tvister och insjuknande, gått igenom det återstående materialet, skrivit om manuset och färdigställt filmen. Det är en förbluffande historia som vilar över produktionen men filmen lever dessvärre inte upp till förväntningarna.

#CPHPIX 2013 – Roman Coppola, storebror till Sofia och son till Francis Ford, har länge arbetat med film som manusförfattare och producent men ger sig först nu på allvar in i yrkesrollen som regissör. Hans andra långfilm, ”A Glimpse Inside the Mind of Charles Swan III”, hade förutsättningar att bli en bitterljuv romantisk komedi men saknar gnista och består av smulrester från andras verk.

Berlin 2013 – Att förklara handlingen bakom ”Maladies” är en smått förvirrande uppgift. Det är nämligen en osedvanlig film som riktar strålkastarna åt galenskap, vänskap och existens där tankeverksamheten dramatiseras och underliga dialoger om blyerts- versus bläckpennor äger rum. Känn dig inte dum om du inte förstår ett knyst, i slutändan stampar filmen bara på ett och samma ställe.

MovieZines Victoria Machmudov sammanfattar upplevelserna från festivalen.

Berlin 2013 – En film om naturgas, hyckleri och sliskiga, vinstdrivna typer låter knappast som en särskilt vinnande kombination men ”Promised Land” förvånar med ett medmänskligt tillvägagångssätt. Efter ”Will Hunting” och ”Gerry” har ytterligare en kollaboration mellan Matt Damon och indieregissören Gus Van Sant ägt rum. De två titelkaraktärerna – spelade av John Krasinski och Matt Damon – har tillsammans bearbetat Dave Eggers historia och författat manuset med själ och hjärta.

Berlin 2013 – Steve Coogan hoppar ombord på ännu en produktion undertecknad Michael Winterbottom. ”The Look of Love” – döpt efter den hypnotiska Bond-låten framförd av Dusty Springfield – är placerad i det glamourösa 70-talet och hälsar på hos casanovan, dandyn, entreprenören och Storbritanniens svar på Hugh Hefner, Paul Raymond, men ledmotivet är det behagligaste med speltidens 99 minuter.

Berlin 2013 – I Joseph Gordon-Levitts regidebut på långfilmsfronten blottläggs snuskiga hemligheter – och som titeln vittnar om – iklär huvudrollsinnehavaren rollen som en modern Don Juan. Med ett humoristiskt och kitschigt virke tacklas samhällets objektifiering i huvudet på en kvinnojägare i New Jersey.

Berlin 2013 – Årets öppningsfilm på Berlins internationella filmfestival tog hela 9 år att färdigställa. Den anrika perfektionisten Wong Kar Wai finputsar in i det sista, och lade ner så pass lång tid på föregående ”In the Mood for Love” att personalen bakom Cannesfestivalen oroade sig för att filmen inte skulle ha möjlighet att delta i tävlan där den planerades ha sin världspremiär år 2000. Hans senaste verk må inte ha ens chans att vinna, då den visas utanför tävlan, men är trots det en bländande ballad att svepas med i.