”Anora”-stjärnan Mikey Madison till MovieZine: ”En drömroll”

”Anora” har på förhand jämförts med historier som ”Askungen” och ”Pretty Woman”, men snabbt hittar Sean Bakers film sin egen väg. I filmen möter vi strippan Ani som möter en stenrik rysk grabb och blir förälskad. När hans familj får höra om deras plötsliga giftermål utbryter kaos.

Dramakomedin har hyllats stort sedan premiären i Cannes förra våren. Filmen invigde Stockholms filmfestival och gick upp på bio i december. Nu är ”Anora” nominerad till sex Oscars, och tippas vara storfavorit till att vinna Bästa film.

Jag har pratat med Mikey Madison, stjärnskottet som regissören upptäckte i en ”Scream”-film och som fick rollen skräddarsydd för sig. Vid en digital pressträff berättar hon för MovieZine om sin research bland sexarbetare, den minnesvärda fightscenen, och varför hon inte bekymrar sig över priser och guldstatyetter.

Ani måste vara en drömkaraktär för en skådespelare. Hon visar så många olika mänskliga sidor och går igenom så mycket. Vad var det mest lockande sidan hos Ani för dig?

– Det finns mycket jag älskade med henne. Hon är väldigt passionerad. Hon är en kämpe. Hon är känslosam men döljer det konstant. Hon är defensiv på grund av det liv hon lever och vad hon går igenom. Det var intressant att uppleva det som skådespelare. Ja, det var verkligen en spännande drömroll. Jag gick lära mig om aggression, om exotisk dans… Jag gjorde mycket research om sexarbete och är tacksam för den erfarenheten.

Du måste vara vara född till dansare, det ser så naturligt ut för dig.

– Nej, jag är inte dansare och hade ingen erfarenhet alls. Jag började helt från grunden. Det var verkligen svårt, det är en fysisk utmaning att dansa sådär och verka obesvärad. Jag övade i månader.

Hur ser du på karaktärens resa från filmens början till slutet? Med tanke på att Sean Baker berättat att han skrev rollen specifikt för dig.

– Hon går igenom mycket på kort tid. För mig var det viktigt att vara tydlig och veta var jag befinner mig i varje scen, rent känslomässigt. Vad går hon igenom och hur visar det sig i varje scen? Jag måste kunna navigera mig genom hennes känslor utan att det blir repetitivt.

”Anora” är en berättelse om makt, och hur sex kan vara makt. Tycker du att verkliga strippdansöser har makt i sitt yrke?

– Jag tror att folk börjar med sexarbete av många olika anledningar. Det ser så olika ut för alla. Men jag pratade med en konsult som skrivit memoaren ”Modern Whore” som verkligen njöt av sitt arbete. Hon älskade sex och var bra på sitt jobb. Jag inspirerades av vad hon skrev, och kände att Ani skulle kunna känna igen sig i henne.

Många har nog en del förutfattade meningar om sexarbetare. Har du vid din research upptäckt något som överraskade dig?

– Jag gick in i min research utan mycket förkunskaper om sexarbete och hur det yrket ser ut. Det lät mig lära mig så mycket som jag kunde, och det är jag tacksam för. Jag insåg vilket otroligt community det finns och jag respekterar det enormt. Jag har fått fina vänner där.

Hur ser du på nakenscener?

– Karaktären är ju sexarbetare. Nakenhet är en del av hennes jobb. Jag ville porträttera henne på ett realistiskt och ärligt sätt, så det kändes nödvändigt. Jag älskar Seans filmer, och jag är en konstnär. Vi använder våra kroppar på olika sätt. Jag tvekade aldrig och ifrågasatte inget innan jag dök in i den här rollfiguren, och jag är väldigt nöjd med min prestation.

Hur jobbade du med Sean för att skapa karaktären?

– Mycket av det ni ser är ett samarbete. Han lät mig vara inblandad i olika delar av filmskapandet. Jag hade många åsikter och såg fram emot att tycka till om hår och makeup, kostym, jag köpte till och med en del egna kläder till henne. Sean och jag kunde sitta uppe länge och skriva om scener. Det är skönt med en regissör som litar på mig och som låter mig påverka rollfiguren.

Hur var det att spela in de galna slagsmålsscenerna i huset?

– Oj, jag var utmattad varje dag efter inspelningen. Det var otroligt, men enormt tröttsamt att behöva ge så mycket energi och slåss för livet – det är vad Ani gör, hon vet inte vad som ska hända. Scenen blir såklart rätt absurd snabbt, men för henne är det på dödligt allvar. Det var roliga scener att spela in, men jag gick hem täckt av blämärken. Men som skådespelare var jag tacksam. Man får inte många chanser att göra sina egna stunts. Det uppskattade jag.

Du är en av favoriterna till Oscarn för Bästa kvinnliga huvudroll. Hur ser du på priser, galor och hela den uppmärksamheten?

– Jag har ärligt talat inga förväntningar. Jag är bara glad att filmen tas väl emot, att folk verkar uppskatta den och blir underhållna. Och att de känner en koppling till karaktärerna.

Filmen har ett fint slut. Hur känner du inför den sista scenen med Ani?

– Den kan tolkas på olika sätt av publiken. För mig när jag spelade in den scenen kändes det som kulmen av många saker som hon har håller inom sig. Hon låter äntligen fasaden rämna och kan släppa ut saker hon burit på, och Igor är där för att hjälpa henne. Men vad exakt känner hon, eller varför hon gör de saker hon gör, det kan tolkas på olika vis. Jag har hört olika tolkningar som både är väldigt cyniska och väldigt romantiska. Och det är intressant för en skådespelare att höra.