Som ung var Ana ett rebelliskt barn. Hon plågades också av bilder av döden och en skuggig, olycksbådande figur i svart. Nu som vuxen hemsöks hon återigen av skuggiga, utomvärldsliga väsen. I Amer, som är lika mycket en hyllning till svunnen filmkonst från den italienska Giallons värld, som en film stående på egna ben, ges inga direkta svar – utan mer likt en långsam, rakbladsvass smekning.