Carlos Saura

En grupp flamencodansare repeterar en väldigt spansk version av Prosper Mérimées drama. Antonio (koreograften) blir förälskad i Carmen (dansösen i huvudrollen). Deras kärlekshistoria blir mer och mer lik pjäsens.

Matriarken i en dysfunktionell familj fyller hundra år. Familjens gamla barnflicka anländer tillsammans med sin man och hamnar mitt i intrigernas centrum.

Medelåldriga Luis hoppar mellan nutid och dåtid när han har ovanligt livliga flashbacks till 30-talets inbördeskrig och hans första kärlek Angélica.

Till följd av en bilolycka har den 45-årige Antonio ådragit sig minnesförlust och sitter förlamad i rullstol i sitt hem utanför Madrid. Han är den ende som vet i vilken bank i Schweiz och under vilket kodnummer familjens förmögenhet är deponerad men han kan inte få fram det. Familjen gör nu desperata försök att få honom att minnas igen.

Ett gift överklasspar upptäcker rollspel som ett supplement till deras uppenbarligen undertryckta sexliv, men låter det gå aningen överstyr.

Ana får uppleva många egendomligheter, som ibland tycks vara svårt att hänföra till dröm eller verklighet, när hon tar anställning som guvernant hos familjen i det stora huset på landsbygden.

Utan vare sig berättarröst, intervjuer eller dialog låter den välmeriterade regissören Carlos Saura istället Fado-musiken – ”Portugals svar på blues” – stå i centrum. I sällskap av vackra, suggestiva miljöer lyfts varje Fado-artists individuella uttryck skickligt fram och får oss samtidigt att fundera kring kolonialismen, globaliseringen och musiken som världsspråk.

Den unga Ana vaknar en natt och går till nedre våningen för att hon hör underliga ljud från hennes fars sovrum. Plötsligt rusar en kvinna ut ur rummet, flyendes huset. Anas far visar sig vara död och underligt nog skyller Ana på sig själv.