Karin Nilsson

Laban och Labolina vill ge mamma och pappa Spöke en fin present, men de kan inte komma på. Allt de hittar är antingen något som de själva gillar eller som mamma och pappa redan har. Till slut kommer de på den perfekta gåvan. Fast de kan inte själva leverera presenten…
Den fjärde filmen om Lilla Spöket Laban, baserad på böckerna av Inger och Lasse Sandberg.

Nu är det Spökdags igen i slottet Gomorronsol. Ni känner ju Lilla spöket Laban, världens snällaste spöke som är rädd för mörker. Ikväll ska han och Lillprins Bus tälta i trädgården. De gör upp en lägereld och berättar spökhistorier. En spökhistoria måste vara JÄTTELÄSKIG förklarar Bus då och så berättar han en historia om ett fult monster – med stora huggtänder, klor och slemmig, hårig svans. Men monster finns ju inte på riktigt, förklarar Bus innan han lägger sig för att sova.

Pappa Spöke är klar för att gå till spökjobbet, han visar Laban sina bästa spökljud. Laban vill också låta rysligt farlig. Men när han försöker, så kommer bara snälljud ut. Laban själv är däremot rädd när han vandrar ensam i de mörka korridorerna. Det är inte alltid så lätt att vara spöke när man är mörkrädd?

Lilla spöket Laban är inte riktigt som andra spöken, han är nämligen rädd för mörker. Han är världens snällaste spöke vilket inte är lätt när man ska skrämmas och vara läskig. Laban vill ju så gärna, och han gör sitt bästa för att kunna spöka lika bra som pappa, mamma och lillasyster Labolina.