Mirella Pascual

José Mujica som så småningom blir Uruguays president och några andra politiska fångar från Tupamarosgerillan kämpar för att överleva 12 år av isolering och tortyr.

Det förflutna plågar fortfarande Humberto, men han har släppts från fängelset och varit nykter i tre år. På jakt efter ett nytt liv reser han tillbaka till den bolivianska byn i Cochabamba där hans älskade dotter Aleida bor. För att kunna knyta an till henne måste han först kunna försörja sig och få hennes morfar Carlos, en argentinsk evangelisk präst, på sin sida. Han sjunger på begravningar och engagerar sig i kyrkan, men den nitiska prästen har andra tankar om dotterns framtid.

Med tydliga blinkningar till både ”Repulsion” och ”Rosemary’s Baby” bjuder bröderna Bogliano på en psykologisk thriller som snuddar till skräck. Vi möter Marga som ska hyra ut en tom lägenhet. Enkelt, om det inte vore för de mystiska mäklarna som får henne att tro att hon håller på att tappa förståndet. Klaustrofobiska bilder och krypande stämning.

I Montevideo i Uruguay lever Jacobo ensam sedan hans mamma dött. Han är sextio år och allt han har i livet är en liten strumpfabrik. Marta är snart femtio år och förestår fabriken där hon har arbetat i tjugo år. Under årens lopp har de utvecklat ett ömsesidigt beroende. När Jacobos yngre bror skall komma på besök vill han kunna visa upp en fru och Marta tar på sig uppgiften.
Klart inspirerade av Aki Kaurismäki skildrar regissörerna sina tillknäppta karaktärer med stor ömhet och mycket humor. Whisky arbetar konsekvent med underdrifter, framburna mycket skickligt av de tre huvudrollsinnehavarna, och det finns till slut inte annat att göra än att skratta.