Med tanke på att den första trailern var som att bevittna filmkonstens sista spik i kistan är ”A Minecraft Movie” en trevlig överraskning. Det som först såg ut att vara cringe i sin renaste form har i alla fall underlättats av regissören Jared Hess (”Napoleon Dynamite”). Tack vare hans torra humor och skickliga kameraarbete funkar det. Till en början.
Karaktärerna etableras väl, den barnsliga tonen känns genomtänkt och ofta är det även lite kul. Tekniskt sett känns filmen mer polerad än flera andra storfilmer på senare år. Den orkar bara inte ta sig själv i mål utan alldeles för många lata genvägar i den bakre halvan.
Handlingen är enkel: en grupp omaka outsiders lämnar verkligheten och hamnar i den kubiska och udda ”Minecraft”-världen. Vi som sitter i publiken känner alla till den, även de som aldrig har provat spelet, men karaktärerna har ingen aning. För att komma tillbaka tvingas de ge sig ut på ett hektiskt äventyr i Övervärlden med den mystiska Steve (Jack Black), som vet hur de kan ta sig hem.
Det är en knepig situation ”A Minecraft Movie” har satt sig i. Å ena sidan är det underbart att kolla på alla datorgenererade effekterna som, på något vis, förverkligar de lågupplösta texturerna och den enkla konststilen från spelet. Resultatet är så snyggt som den fåniga pixelvärlden skulle kunna se ut, tills man faktiskt försöker stoppa levande människor där. ”A Minecraft Movie” övertygar aldrig att en massa Hollywood-skådisar faktiskt springer runt i det svenskgjorda spelets olika landskap.
Å andra sidan är flera av de skådisarna faktiskt redo att försöka bevisa det ändå. Jodå, det finns en viss Jack Black som alltid verkar ha en fot utanför filmen istället för att leva in sig i världen. Han har sina stunder, men det känns inte som att Black spelar en karaktär. Snarare att han är sig själv med en bruksanvisning till spelet. Jason Momoa har åtminstone kul med hur dumt allting är och förstår den torra humorn. Sebastian Eugene Hansen passar som ett barn geni som om han vore från en 90-talsfilm.
Danielle Brooks gör allt hon kan men gång på gång får hon det kortaste strået av filmens tunna manus. Det finns nästintill inget för henne att jobba med, även jämfört med resten av gruppen. Trots det tvingas hon tillslut att låtsas som att det fanns en poäng med äventyret. Den som övertygar mest är Emma Myers, mest känd som Enid i ”Wednesday”, men som också behöver hantera många av filmens dramatiska trådar – vilket är trådar ”A Minecraft Movie” verkar vilja släppa så fort som möjligt.
Oavsett hur trogen filmen är till spelet (ett helt acceptabelt resultat) var det alltid viktigare att ”A Minecraft Movie” byggde sin egen identitet. Och för det mesta visste skaparna lyckligtvis vad de höll på med. Ingen dök upp på inspelningen och försökte ta det alltför seriöst. Det är ett lättsamt äventyr med fåniga inslag, och är alltid som bäst när Jared Hess släpper fram sina ”Napoleon Dynamite”-rötter. Äventyret blir bara slarvigt och monotont efter ett tag när karaktärsutvecklingen plötsligt skippar flera steg och hoppar direkt till oförtjänta mållinjer. Det började så väl! Eller snarare bättre än väntat.
”A Minecraft Movie” är mycket starkare än sin trailer. Men på ett sätt som istället gör det frustrerande att resultatet ändå inte går i mål. Till skillnad från många nya själlösa storfilmer som ”Captain America: Brave New World”, ”Venom: The Last Dance”, eller herregud ”Borderlands”, känns det som att ”Minecraft” hade lite koll på läget. Studiocheferna slaktade inte materialet och bestämde sig för att klappa ihop en ny film flera månader efter inspelningen. Det känns bara som en helt vanlig, men väldigt ytlig, äventyrsfilm som man nu önskar var bättre. Men barnen kommer att käka upp det, och med all rätt.