I mitt SoMe-flöde har redan en handfull inlägg passerat angående filmen ”Spermageddons” åldersgräns – 11 år, från 7 i målsmans sällskap. Och efter att ha sett den förstår jag varför. I samband med visningen borde det förslagvis ingå ett paket med Liv Strömqvists ”Kunskapens frukt” och en galltvål att tvätta ögonen med, för yr och förvirrad blir man.
De flesta föräldrar känner troligen till den min som barn gör första gången de får höra hur ett barn blir till – en mix av nyfikenhet och äckel. Exakt samma känslor väcker ”Spermageddon”. Att filmen är skriven och regisserad av män förvånar tyvärr inte. Generationen som gick från att behöva leta Playboy-tidningar under föräldrarnas säng till att ha tillgång till all världens fetischer via Pornhub. Och jag förstår förvirringen som uppkommit längs vägen.
Lägg där till vad jag gissar är AI-genererade miljöer av insidan av analen, pungen, kuken och fittan samt skamlöst många trötta ordvitsar och du har ”Spermageddon”.
Den animerade filmen om den unga gamern och Star-Wars-nörden Jens, som under en stughelg med polarna får till sitt första ligg – är inte bara en anatomisk katastrof och estetiskt förvirrande – den är också något problematisk.
De tidiga skämten om woke försöker skaparna genomskinligt kompensera genom att Jens (Hampus Nessvold) flört Lisa (Nikita Uggla) är en kurvig, svart tjej. Parallellt pågår en kärlekshistoria inuti Jens pung mellan spermierna Simen (Emil Henrohn) och Cumilla (Ida Hallquist) som tävlar mot en trio övervintrade cigarr-rökande gubbar och en robot-förstärkt alfa-hane-spermie om det gyllene ägget. Så långt lite kul.
Men tveksamt blir det när Jens efter första vaginala sexet råkar köra analt. Lisa reagerar knappt, trots att det är hennes första gång, däremot klagar Jens på Lisa när hon kysser honom efter en avsugning.
När Jens dagen efter frågar hur det kändes för henne när hon fick orgasm erkännes försynt att hon inte kom. Men hon lägger snabbt till att ”jag behöver inte det alls” (för vilken tjej kan kräva det liksom). Detta sårar ändå Jens manlighet som då håller ett märkligt brandtal om hur hon måste komma, varpå hon i nästa scen gör så, till synes på kommando. Tråkigt med denna stereotypa bild av första-gången-sex, när all chans funnits att driva med det på nya sätt.
Scenerna som utspelar sig inifrån kroppen för tankarna till mer hardcore hentai. Dessa där kuken penetrerar kvinnan upp i magen, vilka är ungefär lika anatomiskt korrekta som när Simen hittar vägen till livmodern. Miljöerna kan också bäst beskrivas som en konstig laxfärgad köttmassa kontaminerad med allsköns könssjukdomar, förutom de som utspelar sig i analen då. Där temat snarare är brunt.
Jag hade hoppats på en mer utpräglat egen animastionsstil, men estetiskt är filmen som en suddig, högglansig bild av en puderdosa och yrseln ligger ibland lika nära som äcklet.
För filmens tveksamheter hade kanske flugit under radarn om den åtminstone var snygg eller rolig. Men skämten består till 98% (lika säkert som en kondom) av ordvitsar om kukost och utlösningar. Ingen träffsäkerhet där precis (pun intended) för mig. Det är såklart inte heller filmskaparnas ansvar att Mediemyndigheten satt 7 år som åldersgräns. Men vill du själv välja hur och när du pratar med ditt barn om analsex och abort föreslår jag ändå att ni ser något annat.
En etta får den ändå för sitt unika manus – men så mindes jag den franska animerade tv-serien ”En cellsam historia” som jag som barn av 80-talet tvingades genomlida och inser att inte ens idén är ny. Synd, för jag gillade ändå regissören Tommy Wirkolas ”Död snö” när det begav sig.