Kutcher spelar Nikki, en lösdrivande slacker till gigolo som spenderar nätterna på jakt efter rika kvinnor att förföra. Han har ingen egen lägenhet, inga egna pengar utan har gjort en livsstil att snylta på sina tillfälliga ragg. Dagarna spenderar han i designade stål- och glashus med utsikt över The Valley, såsandes i poolen eller genom att shoppa upp lånade kreditkort. Det är en sorglös tillvaro av tillfälliga förhållanden där en vacker fotomodell aldrig är längre en ett samtal bort och ”trohet” bara är ett tomt ord.
Samantha (Anne Heche) är en framgångsrik kvinna mitt i karriären som faller pladask för Kutchers charmige hunk. Hon låter honom flytta in och allt går enligt Nikkis plan tills den dag då han träffar servitrisen Heather (Margarita Levieva). Heather har inga pengar och inget glassigt hus men trots det är hon en utmaning för svår att motstå och Nikki är snart igång med ett amoröst dubbelspel som han snart tappar kontrollen över.
Det är inte svårt att se vad regissör David Mackenzie (”Hallam Foe”) försökt att göra med ”L.A. Gigolo”. Här är en film som försöker visa baksidan av den glammiga och extrema värld som Nikki rör sig i. Men goda intentioner räcker inte hela vägen och Mackenzies vision sviks av ett stundtals riktigt taffligt manus och en rad karaktärer som det är svårt att känna någon som helst sympati med. När en mer genuin romans smygs in i filmens sista tredjedel känns den lika konstruerad och falsk som Nikkis professionella charm.
Ashton Kutcher är naturligtvis som född att spela rollen som en adonis i slackerkläder men lyckas trots det aldrig lyfta Nikki ur det klyschträsk ur vilket han föddes. Då gör Anne Heche större avtryck som den kärlekstörstande juristen Samantha som går till en intimkirurg för att göra sig mer åtråvärd.
Men mest av allt är det inte skådespelarnas insatser som dominerar i ”L.A. Gigolo” utan deras perfekta kroppar. Och sex: från första till sista bildrutan får vi se Nikki ligga med vackra kvinnor på löpande band och det skulle inte förvåna mig om det är just tack vare dessa musikvideoliknande sexscener som filmen trots allt kommer att gå hem här och var. Det vore ironiskt, men inte särskilt konstigt för ”L.A. Gigolo” liknar Nikki på det sättet: ytlig och snygg men utan substans.