”Mitt liv har blivit som en film”, säger Greta Thunberg i inledningen. ”En dålig film, för ingen skulle köpa handlingen.”
Få svenska tonåringar vet hur det är att bli världsstjärna över en natt. Filmen om Greta Thunberg har gästspel av Arnold Schwarzenegger, den har skurkar i form av Donald Trump och Vladimir Putin, och en otippad hjälte vars resa bara matchar Katniss Everdeens i ”Hunger Games”. Osannolikt, men helt och hållet ”based on a true story” – ingen av oss har väl missat nyhetsrapporteringen de senaste åren.
När 15 år gamla Greta slår sig ner utanför Riksdagen med sin skylt i augusti 2018 är filmaren Nathan Grossman redan med vid hennes sida. Hans plan är att spela in en kortfilm om unga aktivister. Men snart kommer mediacirkusen igång, och hans kamera fortsätter att rulla.
Med facit i hand har Grossman träffat guld. Han har fått den unika förmånen att följa Greta Thunberg hela vägen från Myntgatan i Stockholm till stora miljökonferenser ute i världen, där den blyga tonåringen med aspergers skakat hand med presidenter och blivit en ikon i sociala medier. Filmen är en skildring av vår samtid där internetkändisar engagerar och klimatångest upprör, men också ett intimt porträtt av flickan bakom rubrikerna.
I ena stunden ser man pappa Svante Thunberg packa in mikron i bilen och fylla bagaget med konservburkar och bönor. De misstänker, med all rätt, att Polen inte har mycket att erbjuda vad gäller vegankost. I nästa stund bläddrar Greta på Instagram och ser hur miljontals ungdomar hakar på hennes hashtags och skolstrejkar för klimatet. Det är verkligen ett liv med osannolika kontraster.
Många emotionella ord blir det om Jordens undergång, men sällan några fakta, siffror eller konstruktiva förslag. Greta-skeptikerna lär inte omvändas.
Vad du än tycker om Greta Thunberg kommer sannolikt att påverka vad du tycker om filmen. Är hon en förebild och en hjälte? Är hon en arg domedagsprofet som styrs av en PR-firma och borde stannat i skolbänken? Åsikterna där ute är många, men dokumentären vill framför allt visa att det är en heeeelt vanlig svensk tonåring där under flätorna. En tjej som saknar sina hundar, som lackar ur på pappa, och som kämpar med sitt stora tal till FN på samma sätt som hennes jämnåriga kamrater nojar över en franska-uppsats.
Men vad mer finns att berätta om Sveriges mest kända och omskrivna tonåring? Vi är, speciellt här och nu i Sverige, så överexponerade att filmen omöjligen kan erbjuda några nya kunskaper eller perspektiv. För en internationell publik är detta kanske mer intressant. Och med några årtiondens distans tror jag att vi kan se ”Greta” som ett unikt tidsdokument… håll bara tummarna för att planeten finns kvar.