Bamsepolitisk ängsaktivism för de minsta

Som tidigare Bamse-prenumerant, och med en dotter som vägrade läsa annat än Bamse-tidningar de första fyra åren av sitt liv, vågar jag nästan utnämna mig till Bamse-expert. Om än en motvillig sådan. Detta då Bamse är lika delar pretentiös propaganda som nervkittlande spänningsäventyr.

Men en sak jag uppskattar mycket med Bamse (efter att ha spenderat mer än 10 000 timmar med honom) är bredden på berättelserna som spänner över allt från utopiska strapatser i trollskogar till hissnande rymdresor och liksom med ”Bamse – och världens minsta äventyr” mer jordnära och politiskt förankrade historier. Det gäller bara att man håller med om Rune Andréassons ofta väldigt tydliga budskap – var snäll och kärleksfull mot allt som lever. Till och med ekoxar och gräshoppor, åtminstone om man ska lyssna till årets Bamsefilm.

I ”Bamse och världens minsta äventyr” råkar Nalle-Maja dricka ur en av Skalmans senaste brygder och blir POFF! liten som en myra. Samtidigt har Krösus Sork fått nys om den berömda allemansrätten och bestämmer sig för att, med hjälp av gratis arbetskraft, utnyttja den genom att bygga en parkeringsplats på den gemensamma ängen. Krösus sjunger glatt på en sång om kärleken till asfalt och pengar – en tidlös tolkning av industrialismens/kapitalismens åverkan på människans civilisation och ett typiskt skurk-koncept som för tankarna till Mr. Frost i ”Krambjörnarna” och Saruman i ”Sagan om Ringen”. En premiss som funkar lika väl i Bamse-format där vi i stället får följa insekternas kamp mot de stora grävmaskinerna. Och en liten känga åt politiken vars handlingsförmåga ständigt tycks bakbunden av en massa pappersskyfflande.
 

Budskapet är enkelt – stör inte den jord vi alla lever på. Och det är vackert förankrat i bilder av ängsblommor: vallmo, prästkragar och blåklint. Blåbären är totalt malplacerade för den odlingskunnige, men de har en effektfull inverkan på insekternas fiender. Premissen att Nalle-Maja plötsligt blir väldigt liten är också en idé många barn älskar och för tankarna till klassiker som ”Älskling, jag krympte barnen” och ”Nils Karlsson Pyssling”.

Bamse behövs verkligen som ett komplement till de hundratals slentrianmässigt genomförda 3-D animerade serier med rosa prinsessor i huvudrollen som Netflix med flera publicerar varje år. Fördelen med svenska produktioner är också att man kan förvänta sig att flickor får vara både tjuvar, byggarbetare, poliser, rastlösa och slåss sida vid sida med sin pappa.

Fint också hur de båda musikalinslagen knyter an till mer vemodig folkmusik och att superhjältegrodan har en mygga som sidekick. För i Bamses berättelser får verkligen alla synas och finnas. Och vill vi att nästa generation ska ta hand om jorden får vi börja med att inspirera till förståelse för allt liv som lever här.