Bästa Sune-filmen hittills!

Sunes morfar ska gifta sig med Inger. Men just den helgen ska hans klass åka på klassresa med hemlig destination. Sune har lovat Sofie att åka med, fast när hans morfar frågar om han vill vara best man på bröllopet, blir han velig. Han vill inte svika någon, men verkar inte kunna lösa detta utan att svika alla. Eller så kan han kanske det…? Dock krävs list och stort mod, och Sune måste ta hjälp av sin bror Håkan, som har en plan.

Jon Holmberg (”Sune vs. Sune” 2018) har skrivit och regisserat också denna och han gör ett riktigt bra jobb. I rollerna återser vi samma gäng som sist, det vill säga Elis Gerdt som Sune, Bexter Renman som Håkan, Tea Stjerne som Anna, samt Fredrik Hallgren och Sissela Benn som pappa och mamma. Det är verkligen en riktigt skön samling människor och jag gillar dem alla. Hallgren och Benn är väldigt samspelta och skönt nedtonade, varför de aldrig blir karikatyriska trots att de emellanåt är extremt roliga. Unge Gerdt som Sune är grym också han. En sådan liten kille, men med så stort känsloregister. Han balanserar perfekt både de komiska och de mer dramatiska uttrycken och får mitt ena barn att gråta flera gånger om.

Detta är en riktigt fin och fartfylld film som belyser sunda vänskapliga värderingar väl. Det finns många roliga actionladdade sekvenser som verkligen roar och lyfter historien. Mina barn 9 och 10 år är Sune-fans sedan länge och älskade verkligen detta. De tjoade och skrattade högt för det mesta, men blev alltså dessutom riktigt berörda i andra stunder. Efteråt var de rörande överens om att detta är det bästa Sune-äventyret hittills!

”Sune – Best Man” är en film om vad som är viktigt i livet, men den handlar också om familj, kärlek och lojalitet. Det är en lagom mängd lättfattliga och tankeväckande budskap som levereras så att de yngre enkelt kan ta dem till sig. Det blir aldrig präktigt, men heller inte larvigt, så som det många andra gånger tyvärr har blivit.

Flera bra biroller förgyller lite extra. Vi ser bland andra gullige Tomas von Brömssen som morfar, Jonatan Rodriguez som en lismig gammal barndomskärlek till mamma Karin och Christoffer Nordenrot som en tosca-älskande polisman.

Jag måste erkänna att jag inte minns de äldre Sune-filmerna så väl. Men just i detta nu, håller jag med mina barn och känner att jag aldrig har tyckt om karaktären och hans familj mer än så här.