Bisarr satirfilm med hög chockfaktor

Har jag verkligen klickat igång rätt film? Den rumänska filmen “Back Luck Banging or Loony Porn” inleds med klipp som skulle kunna tas direkt ur hårdporren. Det visar sig vara en hemmagjord och privat sexfilm som dessvärre har läckt ut till allmänheten vilket sätter lärarinnan, tillika huvudpersonen, Emi i trubbel. Hela den första delen av filmen handlar om hur hon är på väg till att infinna sig på ett blixtinkallat klassmöte för att behöva försvara sig inför de dömande föräldrarna.

Den andra delen av filmen ett långt montage med klipp som inte verkar ha så mycket gemensamt med den första delen, än att de också är relativt märkliga. Det är klipp från militärmarscher, danser, framträdanden, miljöförstöring och lite annat smått och gott som ska visa upp hur Rumänien egentligen både varit och är. Det är svidande negativt, och här blandas även liknande pornografiskt innehåll med rent deppiga domedagstankar.

I den tredje och avslutande delen är vi tillbaka i originalhistorien och vi får greppa kring vilka konsekvenser den privata filmen har gett. Här följer ett långt, stundtals aggressivt möte mellan den försvarande Emi och de moraliserande föräldrarna, där de dessutom ingående får titta på den väldit grafiska sexvideon igen.

Regissören Rdu Jude beskriver själv filmen inledningsvis som att “tja, gillar du inte en av delarna så kanske du gillar någon av de andra”, vilket säger en del om hur löst sammankopplade de olika delarna är. All heder åt att problematisera porrfilm och dess inverkan på vår omvärld, men det är svårt att greppa en rättfram kritik när skaparen helst samtidigt också vill kritisera precis allt annat som är fel på systemet.

Är det kanske ett försvarstal av pornografi? Vare sig det är ja eller nej, så skapar det definitivt diskussion. Den långa, väldigt grafiska inledande scenen är svår att glömma bort och det kanske är just det som är regissörens önskan – att många av oss förtränger misären i världen för att istället peka finger åt porrfilmsindustrin. Jag vill ju dock säga att det finns betydligt snyggare, och tydligare sätt att framföra detta explicita budskap.

“Bad Luck Banging” kommer att vara en riktig vattendelare, och den hyllas på flera håll bland annat genom att den under förra året fick Guldbjörnen för Bästa film på Berlins filmfestival. Hos mig går den däremot inte hem, även om de många budskapen är svidande hårda så är inte filmen i sin helhet en enda stor röra. Även om jag gillar idéen att skaka till lite i den stundtals pretentiösa filmvärlden, så får det inte vara på bekostnad av att tumma på faktisk kvalitet.