I en stuga nånstans mitt i skogen ser fem vänner fram emot en härlig semester. Grillning, intag av alkoholhaltiga drycker och eventuell parning står på schemat, då man äntligen lyckats komma bort från vardagens trista inslag såsom collegestudier. Men grabbarna och flickorna har ingen aning om vad som lurar i skogarna. En köttätande jättetomat! …är det inte, men visst hade det varit kul? Ett köttätande virus däremot, som dödat flera av skogens djur och som så småningom drabbar en av vännerna.
Det som börjar med mystiska utslag på diverse ställen på kroppen förvandlas rekordsnabbt till stora, blodiga kladdiga hål. Äckelfaktorn är hög, och de snygga sminkeffekterna känns härligt verklighetstrogna. Våra kära huvudrollsinnehavare flippar ut i vanlig ordning, och att traktens knäppa befolkning (som lätt för tankarna till ”Texas Chainsaw Massacre”) vägrar hjälpa dem, gör inte saken bättre alls. Ett antal blodiga händelser senare, efter några ödesdigra missförstånd och den obligatoriska sexscenen (för vad ska man annars göra när man vet att man snart kan dö av ett jätteläskigt virus…? Det är bara att bita ihop, ge bästisens flickvän en omgång hon sent glömmer och desinficera familjens juveler efteråt) kommer den kanske något missplacerade men hysteriskt roliga slutscenen…
Som det anstår en bra filmrecensent har jag försökt se på ”Cabin Fever” med både kritiska och analyserande ögon. Speciellt det sistnämnda har varit svårt eftersom det inte finns mycket att analysera. Eli Roth har förmodligen sett en skräckfilm för mycket i sina dar och bestämt sig att själv prova lyckan på den banan, och liksom så många andra före honom klämt fram en halvdan rulle, som man troligen snabbt glömmer. Däremot finns det inte mycket att vara kritisk mot heller. Jag älskar skräckfilm, och även om ”Cabin Fever” inte är någon ny ”28 dagar senare” så jämför jag den gärna med ”Wrong Turn” – småkul och underhållande. Filmens betyg dras ner med en halv plupp för den mindre smarta idén att släppa den på bio – en sån här film avnjutes bäst i tv-soffan en mörk lördagskväll med lättskrämda vänner och en stor skål popcorn. Eller varför inte ute i en stuga ute i skogen…?