Filmen utspelas under en natt på Manhattan. Stämningen är olycksbådande och jag tycker om noir-känslan som skapas med musiken och de snygga kameraåkningarna över staden och de mörka gränderna. Regissören Brian Kirk (”Game of Thrones”, ”Luther”) lyckas skapa en lovande inledning, men tappar sedan bort oss åskådare. Detta delvis på grund av att han gasar på så förbaskat.
Andre är 13 år när hans pappa, som är polis, dör i tjänsten. 19 år senare är Andre själv en hårdnackad kriminalare, en som inte väjer för att skjuta skarpt mot bovarna. När en knarkkupp går galet och resulterar i att åtta andra poliser dör, kopplas han in för att ta fast de skyldiga. För att de inte ska kunna smita, beordrar han att hela Manhattan ska stängas av. Så fort de 21 broarna som leder in och ut från ön har blockerats, släpps New Yorks hela polisstyrka lös. Mördarna ska fångas in! Allt är dock inte som det verkar vara och snart börjar en annan, mycket större härva blottas.
Det här är en film som någonstans vill handla om lojalitet och rättvisa. Men det blir tyvärr aldrig riktigt så. Manuset av Adam Mervis och Matthew Michael Carnahan är alldeles för tunt. Det är förutsägbart så till den grad att vi hela tiden vet vad som väntar bakom nästa hörn. Som för att dölja det faktum har regissören valt att istället ösa på med full styrka i actionscenerna, vilka avlöser varandra. Dessa är också till sist filmens behållning, och som gör att man aldrig blir uttråkad. Samtidigt känns det som slöseri på potential att inte ta tillvara på varken idén eller de inblandade duktiga skådespelarna.
Chadwick Boseman (”Black Panther”) gör ett starkt intryck i huvudrollen, även om hans karaktär är väl tråkig och intetsägande. Sienna Miller i en nedtonad roll som kollega till honom övertygar också, liksom gör J.K. Simmons som en av NY-poliserna. Ingen av dem ges dock egentligen något att spela med, varför de som karaktärer känns platta och blodfattiga. Detta är ytterligare ett problem i manuset, vilket gör att jag inte riktigt orkar bryr mig om någon av dem.
Samtidigt är actionscenerna på flera håll riktigt häftiga och koreografin top notch. Det är snygga skottlossningar och bataljer och jag sitter stundvis som på nålar. Att det är för att det skulle vara spännande är att ta i, men det blir ändå lite underhållande.
”21 Bridges” är en ösig film, inte helt olik ett tv-spel. Den handlar förvisso om allvarliga saker i botten, men väljer att konsekvent inte stanna upp för att nysta i dem. Detta gör att resultatet är en energiskt medryckande actionrulle. Varken mer, eller mindre.
Om du gillar du substanslösa jakter och pang pang, kan du säkert ha viss behållning av detta. Men tagga ner förväntningarna innan.