Den frånskilde Texasbon Toby Howard (Chris Pine) kommer hyfsat nära epitetet ”gentlemannatjuv”. Han rånar banker för att kunna betala av ett skurkaktigt fastighetslån på familjegården så att hans söner i förlängningen kan få framtiden tryggad, och han är mån om att ingen blir skadad i processen.
Med brorsan Tanner (Ben Foster) är det annorlunda. Han hakar på för att han har blivit ombedd och för att det är roligt. Tanner är impulsiv, skjutglad och fullkomligt likgiltig inför framtiden. Han har tillbringat tio av sina trettionio år i fängelse och verkar inte bry sig nämnvärt om det blir tio till.
När den pensionsmässige Texas Rangern Marcus Hamilton (Jeff Bridges), som snart är bröderna på spåren, siar om att det hela kommer att sluta med en jättelik eldstrid tvivlar man inte alls på att han ska få rätt. Det verkar vara den spetsnäste, intensive Ben Fosters öde att bli typecastad som vettvilling, men det är hans eget fel när han gör det så här bra.
Brödernas rånturné tar dem på bara några dagar genom ett stekhett Texas som tycks vara om inte på avveckling så åtminstone nedläggningshotat. Landsvägen kantas av reklamskyltar som annonserar om förmånliga lånevillkor och metoder för att bli skuldfri. ”För hundrafemtio år sedan tog ditt folk allt från mitt folk”, anmärker Hamiltons partner, som är Comnancheindian, sardoniskt. ”Nu är det ni som blir av med rubbet. Och det är de som tar det.” Han syftar på samma bankväsende som har drivit Toby och Tanner över desperationens gräns.
Historien och den bistra ekonomiska verkligheten är hela tiden närvarande i ”Hell or High Water”, naturligt och osökt integrerade i handlingen. Samtidigt är det andlöst spännande med ett tonläge som ligger någonstans mellan ”No Country for Old Men” och australiensiska kriminaldramat ”Animal Kingdom”.
Snuten som är på väg att gå i pension och den dödsföraktande bankrånaren visar sig här vara klichéer bara på pappret – regissören David Mackenzie och manusförfattaren Taylor Sheridan gör dem till tredimensionella karaktärer i ett hårdkokt porträtt av ett West Texas som sakta men säkert förlorar kampen mot de kapitalistiska krafterna. Och det är rasande snyggt.
Det finns inte en död minut på Toby och Tanners vanvettiga färd, bara adrenalin, tragik och osentimentalt skildrad broderskärlek. Jag rekommenderar alla att följa med på resan.