Vallebys polisstation hotas av nedläggning och Maja och Lasse försöker tillsammans med polismästaren komma på ett sätt att rädda den. När anrika Granats auktioner kommer till stan ser de sin chans att visa vad Valleby och dess polisväsende går för. Med nya installerade larm och dygnet runtbevakning av auktionens dyrgripar ska Lassemajas Detektivbyrå se till att inget går fel. Dock äventyras allt när den ökände tjuven Konstskuggan visar sig vara på fri fot.
Den populära deckarduon är tillbaka i den andra fristående filmen som baseras på Martin Widmarks karaktärer. Detta är, liksom den före, en hyfsat simpel sak som inte går in för annat än att underhålla sin unga publik för stunden och lyckas för all del också göra det.
Där den första filmen (”LasseMajas Detektivbyrå – Von Broms hemlighet”) föll, dels på grund av allt för många krystade skämt och slöa bifigurer, tonas humorn ned en aning i ”Skuggor över Valleby” och bifigurerna, eller kanske figuren framförallt, Carl Martin Granath gestaltad av Henrik Dorsin är en intressant filur som i mångt och mycket för både handling och mitt intresse som publik framåt. Han är också stundvis riktigt skojig, så visst, det är fortfarande tänkt att vara roligt, med skillnaden just att det faktiskt den här gången också är det. Ibland. Även Ika Nord som tjuven Konstskuggan med de röda läpparna är en kul figur, liksom det konkurrerande dryga polisbefälet i grannstaden Kristinelund spelad av roligt stretchande Jennie Silfverhjelm. Det är överlag ett rätt charmigt överspel de rutinerade skådespelarna bjuder på och med tanke på den målade miljön i bakgrunden fungerar detta bra.
Titelrollsinnehavarna, Amanda Pajus som Maja och Lucas Holgersson som Lasse övertygar också de igen, även om de kanske egentligen är mer naturliga än resten och därför på sätt och vis också krockar lite med det mesta andra i filmen. Tyvärr tycker jag dessutom att de på något sätt hamnar lite vid sidan av den här omgången, vilket är tråkigt och jag hoppas framöver på lite fler nyanser, redan på manus-stadiet, till deras karaktärer.
Handlingen är inte direkt originell utan snarare väldigt enkel. Intrigen löper linjärt från a till b utan varken besvärande eller för den delen några särskilt intressanta gupp heller längs vägen. Knappa ledtrådar ges här och var och även om det nog inte är tänkt att någon ska lösa mysteriet innan Lasse och Maja gör det, passar upplägget den tilltänkta publiken väl. De yngre åskådarna kommer säkert inte ha några problem men de plastigt fejkade miljön som tyvärr fortfarande stör mer än tillför enligt mig. Visst, panoramavyerna (som tagna ur en tecknad sagobok) över det idylliska Valleby är fina, men de blir tydligt att skådespelarna saknar en förankring till sin omgivning och ibland ser det väl påklistrat ut.
”Lassemajas Detektivbyrå – Skuggor över Valleby” är ändå, svagheterna till trots en hyfsat gemytlig familjefilm som är föga spännande men som sagt på sina håll i alla fall lite rolig. Helheten är också något bättre än första filmen och förtjänar därför både en titt av åtminstone dem som uppskattade redan den, men även ett lite högre (fastän lätt svajigt) betyg.