En befängd idé som få trodde skulle funka – en skräckfilm om en mördardocka? Upplägget var inte helt nytt då Karen Black blev jagad av en huggtandad docka i sista delen i TV-klassikern ”Trilogy of Terror”. Detta var dock en riktig, seriöst menad långfilm om ett barns käraste ägodel som får eget liv och löper amok.
Men långt innan Chucky blev en mer komisk, ordvitsande figur i samma stil som Freddy Krueger så var Good Guy-dockan Chucky faktiskt riktigt otäck. Mycket för att man likt mästerverk som ”Hajen” och ”Alien” suktar publiken med skurkens uppenbarelse, vilket också trycker på filmens psykologiska vinkel där huvudpersonen Andy är en möjlig misstänkt.
Att dessutom ha en ensamstående mamma (Catherine Hicks) och hennes unga, onekligen charmiga son (Alex Vincent) som utsatta hjältar istället för de vanliga, sexiga ungdomarna är dessutom en befriande omväxling. Att en detektiv dyker upp för att rädda dagen känns överflödigt men funkar när han spelas av Chris Sarandon, skurken från regissören Tom Hollands debut ”Skräcknatten”.
Trots 30 år på nacken så är ”Den onda dockan” fortfarande en unik, spännande skräckthriller vars fåniga premiss vägs upp märkbart av de imponerande specialeffekterna och Brad Dourifs karaktäristiska röst som Chucky. Man känner med rollfigurernas hopplöshet av att utsättas för något så makabert som en levande docka, något ingen tar på allvar.
Idag har Chucky blivit ett skämt, även om de senaste filmerna försökt återgå till den ursprungliga tonen. Originalet har en eggande svart ton som gör den på ytan barnvänliga dockan desto mer skrämmande. Det är våldsamt men med fokus på terror snarare än detaljerade, blodiga mord som uppföljarna och andra filmer i genren ofta vältrar i.
Generationen som är uppväxt med trendiga rysare i MTV-tempo lär säkerligen finna Chuckys första äventyr aningen segt med sin tidsenliga envishet att ta sin tid. Men för dedikerade fans av skräckgenren, 80-talsfilm och inte minst stjärnan själv, Chucky så är det här en 30-åring som likt ett gott vin nästan bara blir bättre med åren. ”Don’t fuck with the Chuck!”