Denzel skiner i långsam avslutning

”The Equalizer 3” finner Robert McCall (Denzel Washington) i södra Italien på en lättsam återhämtning efter ett blodigt krig. De lugna dagarna ger honom mycket tid att känna sig hemma i den lilla staden, men också att upptäcka att lokalbefolkningen kontrolleras av siciliansk maffia. För att skydda sina nya vänner tvingas McCall återigen att släppa lös sitt våldsamma förflutna.

Den här gången paras hjälten med Emma Collins (Dakota Fanning), en nybörjare från CIA som håller i en utredning om den italienska droghandeln som Robert McCall larmat henne om. Samtidigt som det är lite kul att se Washington och Fanning återförenas nästan två decennier efter ”Man on Fire” finns det inte mycket för den sistnämnda att göra. Allt som involverar CIA i filmen är dötrist.

Runt halvvägs genom ”The Equalizer 3” fanns det ett par rådande tankar som körde runt i huvudet. En av dem är att detta måste ha varit en fantastisk produktion för Denzel eftersom manuset låter honom njuta av te eller middag på trevliga italienska kaféer inte mer än ett halvdussin gånger under filmens speltid.

Den mer komplicerade tanken är vad det är vi faktiskt ska få ut av ”Equalizer”-filmerna. Vilken roll spelar de bland moderna actionfilmer? De har inte det stora praktiska spektaklet som ”Mission: Impossible” gör så väl, den överdrivna fånigheten med ”Fast & Furious” saknas och de mer hårdhänta men visuellt slående striderna i ”John Wick”-filmerna finns ingenstans att hitta. Den enda huvudspelaren i ”The Equalizer”-filmerna har alltid varit tydlig: Denzel Washington, en av de bästa levande skådespelarna. Det är absolut inte ingenting, men efter tre filmer fanns det verkligen inget mer?

Som actionfilmer är det inte mycket att prata om med den tredje filmen. Det är långa sträckor mellan slagsmålen och när de väl landar är de ofta underväldigande. Antoine Fuquas regi saknar personligheten och kreativiteten som de andra ovan nämnda actionserierna levererar så väl och den sicilianska maffian lyckas aldrig riktigt kännas som ett hot värdig Robert McCall. Han kan förmodligen njuta av lite te medan han slår tillbaka.

Det andra problemet är att manuset kämpar med att utveckla sin ursprungliga premiss (som annars är helt solid). Scener som borde karaktärisera den lilla staden Robert McCall vill rädda lämnas istället utan fördjupning. Bland de lokala butikerna jobbar Aminah (Gaia Scodellaro), ett tydligt kärleksintresse för Robert – men manuset låter inte deras potentiella relation komma någonstans utöver en ynka scen. Som sagt, Denzel sitter på kaféer ett halvdussin gånger medan vi som publik väntar på att handlingen drar igång.

En ensam hjälte som räddar en liten stad från härjande skurkar är en typisk premiss, ofta i westernfilmer, men det funkar inte om vi aldrig blir investerade i befolkningen. Hela filmen hänger på att vi ska hoppas Denzel Washington lyckas rädda den italienska småstaden, men det är sällan det känns som en levande plats.

Så vad är det vi fick ut av ”The Equalizer”-trilogin? Det är såklart enkelt att diagnostisera studions intresse i dessa filmer eftersom svaret innehåller ett dollartecken, men det är enda gången Denzel Washington och regissören Antoine Fuqua har återvänt för uppföljare i deras karriärer. Robert McCall är antagligen karaktären båda har spenderat mest tid med och även mot slutet av resan är jag inte riktigt säker på varför.

”The Equalizer 3”, likt de föregående filmerna, känns inte som en personlighetsdriven satsning likt Vin Diesel med Dominic Toretto eller Tom Cruise med Ethan Hunt. Denzel Washington är extremt bra med allt material han får, det är bara lite synd att det råkade vara för en filmserie som annars erbjuder väldigt lite.