Det sägs att man får en återblick och hinner snabbt se tillbaka på sitt liv när man ligger i koma eller under den lilla stunden efter en nära-döden-upplevelse. Tänk om det är så. Inte för att man kan gå tillbaka och ändra nåt, men för att man som människa ska få en sista chans att se tillbaka på sitt liv, se vad man åstadkommit, se på sina glada och lyckliga ögonblick och kanske även de stunder då man var lite nere och ledsen. Då kanske man kan dö lycklig. Det är vad man får i tankarna efter att ha sett ”Stanna här”. Inledningen i detta italienska drama är starkt. Sjukhuset där kirurgen Timoteo jobbar har precis tagit emot en medvetslös tonårig flicka som ska opereras. Hon har skadat sig i en motorcykelolycka och måste tas om hand snabbt. Timoteo själv är upptagen med annat och kan inte vara med.
Sjuksköterskan som tar hand om patienten känner igen hennes efternamn. Det visar sig vara Timoteos egen dotter. Snacka om tungt och jobbigt besked. Många skulle inte palla för att höra att ens eget barn eller förälder eller syskon råkat illa ut för något så hemskt. Som kirurg är Timoteo van vid att jobba under stark tidspress och stressiga situationer men det här är nog det värsta han varit med om. Sakta börjar hans liv och allt och alla väsentliga omkring honom de senaste åren passera revy. Det är vad man får se samtidigt som man då och då återgår till verkligheten och nuet. Det är en pendlande mellan hopp och förtvivlan, mellan glädje och sorg och mellan familjeliv och hemliga kärleksaffärer.
Timoteo borde vara en lycklig gift man. Det är i alla fall vad alla omkring honom tror. Han är kirurg, är respekterad och har ett välbetalt jobb, lever med sin fru och 15-åriga dotter i sitt vackra hus. De träffar ofta sina vänner och går på olika fester. Vad saknas? Behöver han något mer eller söker han något annat?
Under en av sina affärsresor till en mindre ort dit Timoteo åkt för att vara med på en konferens träffar han den lokala flickan med det exotiska namnet Italia som visar honom vägen och även låter honom använda sin telefon. Det borde inte vara något märkvärdigt men Timoteo känner något mer. Han dras oemotståndligt till den mörkhåriga Italia. Känslan är ömsesidig. Det är början till ett hett och passionerat förhållande. Från början kretsar det enbart kring sex men ju mer tid de spenderar tillsammans desto mer börjar de känna för varandra även emotionellt.
Hemkommen försöker Timoteo glömma det som varit och återgå till sin vardag men han slits mellan sin trygga familj och den enkla men mystiska och vilda nya kärleken. Han hittar på olika orsaker och tar varje tillfälle i akt för att få träffa sin Italia. Kärlek är som bekant blind och kan ibland ställa till det ordentligt. Hur mycket är Timoteo villig att riskera? Är han beredd att offra sin trygghet och börja om på nytt?
”Stanna här” är en stark kärleksberättelse som handlar om förbjuden kärlek. Det är synd om frun och dottern som sviks men man vill ändå sympatisera med Timoteo och framför allt Italia. Han börjar se sig själv ur ett annat perspektiv och funderar seriöst på att bryta. Hon är så intresserad av honom att hon skulle ge allt för hans skull och för att vara med honom. En scen som man kommer att minnas är när Italia, berusad och till tonerna av Terence Trent D’arbys 80-tals ballad ”Sign your name” dansar bort och bedövar sin sorg efter att ofrivilligt ha gjort en abort på fostret som skulle blivit hennes och Timoteos gemensamma kärleksbarn.
Manus och skådespelarinsatserna är engagerande och övertygande. Penelope Cruz gör en riktigt bra roll, kanske en av sina bästa hittills, vilket lyfter filmen. Det här är hennes film och det ska hon ha beröm för.