När Owen Suskind var tre år gammal beskriver hans pappa hur han helt plötsligt ”försvann”. Inte i den bokstavliga meningen att han kom bort från sitt hem utan hur han drogs in i sig själv, slutade kommunicera med sin familj och reagerade inte när de pratade med honom.
Åren gick och föräldrarna fick inte ett ord ur sin son, som snart diagnostiserades som autistisk. Sorgen de kände över att inte kunna nå Owen vände en dag när han 6 år gammal helt plötsligt uttryckte en relativt komplicerad och djup mening om hur hans storebror Walter var ledsen för att han inte ville bli vuxen, precis Mowgli i Djungelboken och Peter Pan.
Owen har under hela sin barndom varit trollbunden av Disneyfilmer och föräldrarna inser nu att han använder dessa filmer för att förstå sig på den värld han lever i. Pappa Ron och mamma Cornelia börjar nu att kommunicera med Owen genom Disneydialog och långsamt bygger de återigen upp kontakten med sin son.
”Life, Animated” växlar mellan att visa dagens 23-åriga Owen som precis ska flytta ut från ett gruppboende för att bo i en egen lägenhet, och familjens filmer från Owens barndom på 90-talet. Filmen bygger på en bok skriven av pappa Ron, en Pulitzer Price-vinnande journalist, och intervjun med honom om Owens uppväxt utgör en stor del av berättandet.
Eftersom vi redan från början får lära känna Owen i nutid blir det aldrig något rafflande avslöjande att den autistiska pojken kommer att börja prata igen. Det är absolut en av filmens styrkor, att den håller sig borta från all typ av sensations-berättande och kör på en mer anspråkslös stil.
På samma sätt håller den sig helt borta från att försöka påstå att Suskinds upptäckt är en nyckel till att låsa upp andra autistiska personers kommunikationsutmaningar. ”Life, Animated” är helt enkelt en familjs kamp att nå sin son och hur de lyckats. Filmen ger också oss, som inte vet mycket mer om autism än vad vi lärde oss i ”Rain Man”, insikter om hur det är att vara autistisk, och hur skrämmande omvärlden och alla komplicerade utmaningar och relationer i den är för någon som lider av syndromet.
Disneys filmer är både älskade och ibland förlöjligade just för enkelheten de porträtterar vad gäller karaktärernas relationer sinsemellan, vem som är god och vem som är ond, och hur de nästan alltid slutar lyckligt. ”Life, Animated” ger en bra bild av hur det både blir en trygghet för Owen, samtidigt som det långt ifrån räcker till för att förklara hur livet fungerar på riktigt.
Regissör Roger Ross Williams är ett relativt okänt namn, men har tidigare vunnit en Oscar för kortfilmsdokumentären ”Music by Prudence” om handikappade afrikaner, år 2010. Även hans tidigare långfilm ”God Loves Uganda” nominerades och vann åtskilliga priser, och med ”Life, Animated” tog han hem pris för bästa regi på Sundance Film Festival, och nominerades för bästa dokumentär både på Sundance och även Stockholms filmfestival.
Det är framför allt Williams finkänslighet i hur han tar sig an dessa känsliga ämnen som är hans vassaste styrka, och jag hoppas att vi kommer se mer av honom i framtiden.