Smart och kul om den ensamme svensken

Vad definierar en svensk? Svaret är nog väldigt olika beroende på om man är svensk eller inte. Vi har nog mer självdistans än vad vi är patriotiska (med undantag för vissa högerextrema…) men att vi är ett mer självständigt och jämställt samhälle än många andra kan nog de flesta hålla med om. Men har denna strävan efter individualitet gått för långt?

Det är frågan dokumentärfilmaren Erik Gandini (”Videocrazy”, ”Gitmo”) ställer i den här lika underhållande som fascinerande skildringen av svenskhet och vår psykiska hälsa. Den grundar sig i det manifest en grupp politiker skrev våren 1972 då man ville utmana traditonella samhällsstrukturer och skapa sig en framtidsvision där ingen medborgare skulle vara beroende av någon annan.

Klipp till nutid. Hur mår svensken idag? Är ensam verkligen stark? Vi följer en rad olika personer. Kvinnan som vill skaffa barn utan en partner, socialarbetarna som letar upp närstående till de alltför många som avlider i tystnad och ensamhet, kvinnan som i en liten by håller svenskakurser för invandrare, frisinnade hippies som håller kärleksträffar i skogen, läkaren som skaffat sig ett nytt, annorlunda liv i ett u-land.

Det är alla intressanta perspektiv som Gandini fångat in för att knyta ihop säcken. Med ett så brett ämne så är huvudpersonerna långt ifrån självklara och länken emellan dem kan ibland kännas långsökta eller till och med slumpmässiga. Men bilden blir tydlig, eller åtminstone så tydlig som man vill. Svensken görs inte narr av men målas heller inte upp som ett offer. Det är mer en djupdykning i behovet av att vara självständig och vad det innebär.

Filmen är nästan helt befriad från stela, tillgjorda intervjuer. Vi får träffa personer som alla bidrar med sin syn på filmens tema. Gandini hade lätt kunnat göra många till billiga poänger, som dessa skogs-hippies med sin frigjorda kärlek eller läkaren som använder sig av gammalt skräp som verktyg i sitt arbete. Men alla har de i sin stundtals flummiga uppenbarelse en poäng.

Det är en extremt tänkvärd och intelligent film som gärna kunnat vara längre – till och med som mini-serie. Men förhoppningsvis får vi en uppföljare, om det så är om 40 år. Då skulle den vara en av de mest motiverade någonsin. Så länge får vi nöja oss med den här godbiten som bör ha något att erbjuda de flesta, vare sig du är en hippie med kärlek till alla eller någon som trivs i stillsamma ensamhet.