Payne (mannen bakom ”Sideways”, ”Nebraska” med flera) gör oftast film som är väldigt mycket down to earth. I denna absurda dramakomedi om att bokstavligen förminska människor, får begreppet down to earth en helt annan och mycket roligare innebörd.
Det handlar alltså om människor som i en nära framtid väljer att krympa sig själva i en altruistisk tanke och strävan om att rädda vår planet, som på grund av överpopulation hotas av undergång. Genom extrem krympning av kroppsmassan minskar konsumtionen och mängden sopor som produceras, medan det sparade kapitalet ökar drastiskt. Det äkta paret Paul och Audrey Sifranek är inte helt nöjda med sina liv och väljer att den oåterkalleliga miniatyrvägen vandra, med hopp om att i sina nya liv kunna få allt de drömt om. Tyvärr tar inte problemen slut bara för att man försöker rymma ifrån dem, vilket är något som åtminstone Paul med största tydlighet får erfara.
Som ni hör är detta en fullständigt absurd och galen historia som man nästan förväntar sig se i en barnfilm. Men inget kunde vara mer fel.
Det här är väldigt mycket för vuxna, om vuxna och med vuxna. Det är allvarligt men underhållande. Mot en bakgrund av viktiga politiska budskap berättas en historia om kärlek, mod och medmänsklighet. Ambitionen är hög, liksom är kvaliteten på allting annat också. Manuset är ett skrivet mästerverk och det visuella är i toppklass.
Payne lyckas dessutom, trots en längd på 135 minuter, att hålla tempot på topp hela tiden liksom intresset hos publiken vid liv. Alla trådar knyts effektivt samman, och även om jag kanske för egen bekvämlighet hade sett filmen vara något kortare och inte är fullständigt nöjd med exakt samtliga sekvenser, så är det inget större problem i slutändan.
Skådespelarna är suveräna med en alldaglig och mycket sympatisk Matt Damon i spetsen och hans Paul gör misslyckande till en smärre konstart på ett ytterst mänskligt sätt. Också Kristen Wiig övertygar starkt, liksom gör Christoph Waltz och Rolf Lassgård i en betydande biroll. Men den som verkligen imponerar och lyser är Hong Chau som verkligen bär upp filmens hjärta. Hon är riktigt oemotståndlig och behärskar både det fysiska men också känslomässiga agerandet till fullo och jag skulle redan nu vilja flagga för hennes chanser kommande galasäsong.
”Downsizing” är rolig, human, vass och ångestframkallande, men i slutändan ändå en väldigt optimistisk och upplyftande film. Den kanske inte ger svar på den stora frågan om livet och vad dess mening är, men ställer några minst lika avgörande frågor, och får oss att själva fundera på svaren.