Lisa Spinelli (Maggie Gyllenhaal) är en vacker, medelålders förskolelärarinna, som bor i ett fint hus på Staten Island i New York tillsammans med sin sympatiske man (Michael Chernus) och sina två vuxna, välartade barn (Daisy Tahan och Sam Jules). Det tycks som hon har ett bekvämt liv med allt man kan önska sig, men ändå är hon inte nöjd.
Hon vill att dottern ska börja fotografera igen, istället för att kasta bort sin talang, och hon blir rasande på sonen som vill gå med i armén. Själv försöker hon bejaka sin konstnärliga ådra genom att ta poesilektioner för vuxna, men läraren (Gael Garcia Bernal) är inte särskilt imponerad av hennes alster.
Så en dag på jobbet hör hon hur en av pojkarna, Jimmy (fantastiska Parker Sevak), spontant börjar recitera en dikt, och hon blir helt fascinerad. Har han hittat på det själv? Händer det ofta? Lisa blir snabbt besatt av sin elev. Inte nog med att hon börjar bevaka honom för att skriva ner hans dikter, och tar på sig rollen som mentor för att ge både uppmuntran och goda råd, utan hon läser också upp hans dikter i poesiklassen som sina egna, och får bekräftat hur enastående de är genom lärarens beundran.
Men pojkens familj tycks inte förstå att de har ansvaret för en dikternas Mozart, vars geni måste tas tillvara och få frodas i en kreativ miljö. Lisas frustration växer, tills hon beslutar sig för att ta saken i egna händer….
”The Kindergarten Teacher” är baserad på den israeliske regissören Nadav Lapids hyllade drama från 2014 med samma titel. Utan att ha sett originalfilmen misstänker jag att någonting gått förlorat någonstans, för även om Sara Colangelos nyversion håller min uppmärksamhet alltigenom, saknas tillräckligt med djup och känslomässig motivation hos i princip samtliga karaktärer (utom hos ljuvliga stjärnskottet Sevak, vars lillgamla kommentarer är en ren njutning att se) för att kalla det ett renodlat drama.
Jag förstår filmens tema om konst versus moral, men jag känner inte Lisas drivkraft, och hon tycks märkligt nog inte ha några som helst skrupler eller känns minsta lilla tvivel över att helt plötsligt bryta lagen och överge sin dittills bekväma medelklasstillvaro. När Colangelo berättade på Sundance-visningen att hennes filmversion är sedd ur ett mer kvinnligt perspektiv, kunde jag inte låta bli att tänka att där måste finnas ett perspektiv för att kunna kalla det kvinnligt.
Istället fungerar filmen som en handlingsdriven thriller, och som sådan är den väl berättad. Dessutom fungerar filmens slutkommentar av Jimmy som en eftertanke kring filmens konst versus moral-tema, och jag lämnar biosalongen med en bitterljuv eftersmak… Jo, ”The Kindergarten Teacher” är sevärd och i slutändan tycker jag nog den är värd tre stjärnor av fem ändå.