Går det att bli kär i en maskin? Och kan en robot verkligen älska en människa? Trots en rejäl dos skepsis går forskaren Alma med på att delta i ett experiment där hon ska spendera tre veckor med en humanoid robot som är skapad för att vara den perfekta drömpartnern. Men livet med den minutiöst konstruerade Tom blir inte riktigt vad hon tänkt sig.
Med en lika stor dos humor som ömsinthet sätter regissören Maria Schrader (som även gjorde fjolårets Netflix-succé “Unorthodox”) det moderna relationslivet under lupp. Rättframma algoritmer möter riktiga känslostormar när den digitalt konstruerade världen möter verklighetens äkthet. I tider av kravfyllda dejtingappar och skärmfyllda vardagar är “Drömmannen” en intressant studie i den moderna kärleken och jakten på lycka.
Huvudrollsinnehavaren Maren Eggert är fenomenal som Alma, och väl värd sin Silverbjörnsvinst för bästa skådespelarinsats vid filmfestivalen i Berlin tidigare i år. Med lika stor sårbarhet som hårdför pondus styr hon över filmens hjärta. Väl matchad är hon av Dan Stevens som oväntat dyker upp i sin första tyskspråkiga roll. Den brittiske Hollywood-stjärnan som synts ibland annat “Downton Abbey”, “Skönheten och odjuret” och “The Guest” gör sin tyske kärleksrobot med finess, utan att kännas för konstlad.
Just samspelet mellan Eggert och Stevens är filmens starkaste kort. Även om konceptet är ett tämligen intressant sådant så haltar berättelsen lite emellanåt och humorn landar inte alltid helt rätt. Men trots det har Maria Schrader definitivt lyckats skapa en engagerande AI-romcom där kärleken känns allt annat än artificiell.