En festmåltid för fantasynördar

I en tid då episka actionäventyr avlöser varandra på bioduken känns kanske inte ”Dungeons & Dragons” som den första man springer till.

Den siktar inte på att lämna samma popkulturella avtryck som en ”Avatar”-uppföljare och är inte heller en del av något större filmuniversum som du har följt i ett årtionde. Här ligger styrkan istället i en samling sköna karaktärer, påhittiga fantasyscener och mycket humor. Filmen utnyttjar biomediet till fullo med storslagna scenerier och specialeffekter, och bjuder samtidigt på avkopplande verklighetsflykt. Sätt hjärnan på autopilot och njut av en skojfrisk resa.

”Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves” bygger på det framgångsrika rollspelet med ett halvt sekel på nacken. Och trots det har varje försök till att överföra succén till filmduken floppat rätt hårt. Regissörsduon John Francis Daley och Jonathan Goldstein tror på en annan approach – en kul kuppfilm i ”Jumanji”-anda när en brokig tjuvskara tacklar monster och onda magiker, som en medeltida version av Avengers.

Först möter vi Edgin, en godhjärtad och hederlig man som halkat över på den kriminella (och betydligt mer lönsamma) banan. I inledningscenen står han fängslad inför en frigivningskommitté, vilket ger en perfekt möjlighet för Edgin att berätta sin historia och lägga upp grunden för filmen: en död hustru och en kidnappad dotter är vad som driver vår hjälte. Varje stor äventyrsfilm behöver en stilig Hollywood-Chris i centrum, och här är det Pine som får stå för lika delar hjärna som vitsigheter.

Snart lär vi också känna Holga (Michelle Rodriguez), den tuffa fightern som blivit något av hans syster och partner-in-crime. Gruppen kompletteras med yngre förmågorna Doric (Sophia Lillis) som kan förvandla sig till vilket djur som situationen än kräver, och magikern Simon (Justice Smith) som tvivlar på sin förmåga.

En gång i tiden var även Forge en i gänget, innan han blev korrupt och förrådde alla. Nu är han istället den excentriske skurken som måste stoppas – och Hugh Grant har verkligen skoj med rollen. Han kunde med fördel vrida upp det onda och vidriga ännu mer, för att inte bli en karikatyr på en galen farbror, men är ändå en av filmens behållningar.

Handlingen far fram i högt tempo, med risk för att man tappar bort sig i storyn – varför var den där förtrollade hjälmen så viktig nu igen? – men jag hinner åtminstone aldrig bli uttråkad.

Man behöver heller inte vara D&D-geek, även om det namedroppas en hel del namn och platser som inte betyder något för oss oinsatta. Här får jag ändå känslan av att vi får titta in i en värld rik på mytologi och magi, där lite vad som helst kan hända runt hörnet. Det finns gott om tentakler och saker som vill äta dig, påhittiga trollkonster, en fet drake och karismatiska hjältar och skurkar.

”Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves” är lekfull, tramsig och storslagen. En barnfilm i påkostade miljöer som i sina bästa stunder känns lika läckert inbjudande som Westeros, Midgård eller Hogwarts. Det märks att regissörerna tar världsbyggandet på allvar, samtidigt som historien berättas med glimten i ögat. De serverar en festmåltid för fantasynördar där upptäckarglädjen aldrig vill ta slut.