Aliens i form av långa, gängliga varelser med stora huvuden och ögon är knappast något nytt. Utomjordiska besökare, vänliga eller hotfulla, har skildrats i otaliga filmer med varierande kvalitet. Det är svårt att tro att man kan komma med något nytt på temat. Men Brian Duffield lyckas med sin nya Disney-rysare.
Vi följer unga Brynn (Kaitlyn Dever) som bor ensam, isolerad i en villa i en småstad. Hon är uppenbarligen inte populär hos de andra lokalborna och håller sig undan. Men en kväll attackeras hon av någon – eller något – hotfullt i sitt hem och inser snart att denna främling är långt ifrån ensam i sin invasion.
Vad som på pappret kan låta som en ganska ordinär science fiction-skräckis – tankarna leder främst till ”Signs” flera gånger – är egentligen en förvånansvärt unik och annorlunda film där regissören och manusförfattaren Duffield överraskar oss med flera ess han gömt i rockärmen.
Främst är Brynn en fascinerande hjältinna. Vi hejar såklart på henne i kampen mot dessa varelser men vet också att hon har ett mörkt förflutet baserat på stadsbornas behandling av henne. Hennes tragiska bakgrundshistoria skalas av lager för lager med små, subtila ledtrådar gömda i berättelsen.
Detta späs på av att andra rollfigurer praktiskt taget är anonyma statister vars enda syfte är att reflektera Brynns resa. Detta är trots allt Brynns – och Devers – film och en emotionell karaktärsutveckling kombineras med vild, hårresande action. För här kastas ingen tid bort på onödig exposition eller dialog (filmen är nästan helt replikfri) – det är en enda, lång jakt där adrenalinet pumpar för fullt.
Där hjälper såklart Devers tuffa insats. Skådespelaren har växt från tonårsskådespelare till stark huvudrollsinnehavare. Hon gav en riktigt rolig rollprestation i ”Booksmart” och en imponerande dramatisk sådan i TV-serien ”Dopesick”. Här sparkar hon alien-röv med gott om pondus, även om sårbarheten finns där också.
Hon tillsammans med utmärkta specialeffekter gör att man har överseende för det faktum att man tålamodet tryter med en film som sagt nästan helt saknar dialog. Dever är tillräckligt bra på att utstråla rädsla och frustration, men även inre demoner som kämpar. Men ibland infinner sig behovet av en paus från allt springande och fightande.
Duffield visar efter underskattade debuten ”Spontaneous” att han har gott med nya, fräscha idéer att injicera skräckgenren med. ”No One Will Save You” är en spännande, stundtals riktigt otäck film som lär pigga upp en trist höstkväll, och extra kul för de som är på humör att analysera några djupare ämnen.