En fängslande dokumentär om skönhet och blodspillan

Fotografen Nan Goldin, som 2007 tilldelades Hasselbladpriset, fångar ögonblick i tiden med intimitet och empati, och säkerställer sedan att de berättelserna lever för evigt. I hennes konst finns aktivism och politik djupt inbäddat som ett ärligt porträtt av vem hon är. Goldin säger att de som tittar på hennes verk ofta ser karaktärer, medan de som är med i dem ser sig själva.

”All the Beauty and the Bloodshed” splittrar sitt fokus mellan Goldins bakgrund och den pågående kampen mot familjen Sackler, ägare av läkemedelsbolaget som hade en stor hand i opiodepidemins många dödsfall. Dokumentären låter oss bevittna flera protester i ett försök att ställa familjen till svars med hjälp av Goldin och hennes aktivistgrupp.

Dessa två berättelser håller i gång filmens drivkraft, när ena når en slutpunkt så växlar vi till den andra. För det mesta är det en effektiv struktur, men i vissa sekvenser så kan de två trådarna kännas lite för osammanhängande och ojämna – speciellt när protesterna mot Sackler familjen så småningom börjar ge resultat.

Men regissören Laura Poitras insats får filmen att skina där många andra dokumentärer brukar halta. “All the Beauty and the Bloodshed” skildrar Nan Goldin – och den visuella stilen och berättandet förstår det. Poitras avstår från den traditionella dokumentärstilen och lägger i stället allt sitt krut på att verkligen fånga Goldins förhållningssätt till konst i ett filmiskt format. Det är sårbart och intimt, varmt och konfronterande. Konstnärens hjärta och sinne fyller varje bildruta.

När filmen väl närmar sitt slut så börjar alla trådar bindas ihop i en gripande halvtimme. Sackler familjen lade ut en produkt som de visste skulle bli en av de mest beroendeframkallande drogerna på marknaden, och det blir en symbol för all slags orättvisa där de medskyldiga blundar för problemet. Dokumentären hoppas på en, kanske långsökt, framtid där vi inte längre behöver kämpa blodspillan, men tills dess så finns det åtminstone tröst i att veta att andra finns där för att hjälpa.

“All the Beauty and the Bloodshed” är en titel som påminner oss om att sorg definierar oss lika mycket som lycka, och dokumentären påminner oss om att vi inte ska behöva hantera någon av dem ensam.