I en inledande scen möter vi Elle Marja på äldre dagar gestaltad av konstnären Maj-Doris Rimpi. Hon befinner sig i sina barndomstrakter uppe i Lappland tillsammans med barn (Olle Sarri) och barnbarn för begravningen av sin syster. Men spänningarna mellan henne och resten av släkten märks tydligt av. Inte minst då hon vägrar att prata samiska och hellre tar in på hotell än att övernatta hos familjen.
Merparten av filmen utspelar sig däremot under 1930-talet, en period som karaktären tvingas tillbringa på nomadskola tillsammans med andra samebarn. Elle Marja, som i ung ålder spelas av förstagångsskådespelaren Lene Cecilia Sparrok, blir under skolgången behandlad som en andra klassens medborgare och drömmer om ett liv i acceptans, om att studera i Uppsala och hitta en väg ur det förutbestämda. Genom att lära sig svenska ordentligt och ljuga om sitt namn lyckas hon stundom dölja sin härkomst och komma iväg från de natursköna landskapen i norr.
Amanda Kernells kortfilm “Stoerre Vaerie“ beskrivs som en prolog och epilog till “Sameblod” och nominerades till en Guldbagge förra året. Storasystern “Sameblod” är råare och en viktigt film för alla i det här landet då den berör det samiska minoritetfolkets status i svenska samhället och de rasbiologiska idéerna som genomsyrade tiden med bland annat skallmätningar. Röster som Kernells behövs och är sällsynta i filmrepertoaren då historieskrivningar är subjektiva och för det mesta berättas från en redan korrigerad position.
Men filmen kan också ses som en uppväxtskildring som handlar om bredare ämnen än så; om kulturell identiet, tillhörighet och internaliserat hat. Kernells suveränitet ligger i hennes studier av utanförskapet och dess konsekvenser på en individ. Huvudrollsinnehavaren Lene Cecilia Sparrok kanaliserar allt detta och närmar sig rollen med ren och skör övertygelse. Hon behöver inte säga mycket eller ens använda ord för att vi ska höra hennes grymtande av smärta och frustration. I en nyckelscen blir den avhumaniserande verkligheten uppenbar när skolklassen tvingas näcka framför en fotograf som ska dokumentera deras kroppar i vetenskapligt syfte. “Sameblod” fångar in intresse i varje bildruta och skälver av vrede.