En melankolisk roadtrip om övergivenhet

Vid ett tillfälle beskrivs Sang-hyun och Dong-soo som barnmäklare, och med tanke på vad för slags verksamhet de driver så är det nog en passande beskrivning.

I vissa länder, som Sydkorea, finns så kallade babyluckor där mammor kan anonymt lämna sina spädbarn bakom sig (det finns argument för och emot systemet som inte kommer att fördjupas här). Dong-soo, en arbetare med babyluckor, tillsammans med Sang-hyun, en tvätteriägare, beslutar att stjäla en bebis för att sälja till rika och desperata par som inte klarar av Sydkoreas komplicerade adoptionslagar.

So-young, den unga mamman som lämnade bebisen, upptäcker dem och väljer att följa med i en roadtrip för att hitta dem bästa kandidaterna att adoptera hennes barn. ”Min vackra stjärna” handlar om ansvar och förlåtelse. Den reflekterar över familjen vi hittar under livets gång, och familjen vi måste släppa taget om på vägen.

Det Sang-hyun och Dong-soo gör är inte särskilt moraliskt, det är trots allt en form av människohandel, men filmen visar dem inte som dåliga människor. Samtidigt så är So-young inte heller en dålig människa trots att hon försökt överge sitt barn. De centrala karaktärerna i berättelsen har alla blivit övergiven på något sätt, vare sig det är en skilsmässa eller på ett barnhem. De vill alla ge det här barnet ett bra hem med en ekonomiskt säker familj, och de vet att det inte kommer hända genom det lagliga systemet i landet.

Det är en tragisk men poetisk slump att ”Min vackra stjärna” släpps samtidigt som nyheterna om aborträttigheter i USA. Filmen kan kännas lite annorlunda nu på grund av det, men fokuset här är på barn som, på grund av omständigheter utanför deras kontroll, känner att de inte borde ha fötts. I ”Min vackra stjärna” så finns det inga beslut som känns rätt. Hur kan man ens välja när det kommer till att möjligtvis överge sitt barn? Magin är hur väl Kore-eda kartlägger den konflikten.

Med så pass brutna karaktärer, tunga teman, och mörka tankar om föräldraskap och övergivande av barn så hade ”Min vackra stjärna” kunnat resulterat i en mycket mer deprimerande film. Det är tack vare hur väl Kore-eda kan balansera dessa idéer tillsammans med hopp och humor som gör resultatet mer upplyftande. De djupare frågorna finns där för alla som vill läsa in sig i vad filmen har att säga, men det är inte en inträdesbarriär för att få en meningsfull upplevelse.