Recension: Spider-Man: Across the Spider-Verse (2023)

En överväldigande upplevelse

RECENSION. Miles Morales är äntligen tillbaka och med honom är bokstavligen hundratals andra väggkrypare. ”Spider-Man: Across the Spider-Verse” är överväldigande för sinnet och antagligen en av de bästa upplevelserna du kan ha på bio i år, men berättelsen får inte ett slut.

Publicerad:

När ”Spider-Man: Into the Spider-Verse” svingade in på biograferna över vintern 2018 kändes det som en välförtjänt dos frisk luft – inte bara för superhjältegenren utan även för animerade filmer. Medan Pixar och Disney lutade sig alltmer mot att återskapa verkligheten valde ”Spider-Verse” att omfamna vad animation kan göra som verkligheten inte kan. Medan superhjältegenren började överge heroism och karaktärsfokuserade berättelser valde ”Spider-Verse” att prioritera vad en hjälte faktiskt är.

Det var en milstolpe för animationskonsten inom industrin och en framgång som man enkelt kan vila på i en uppföljare utan att experimentera vidare. Men med Phil Lord och Chris Miller tillbaka som både producenter och manusförfattare fanns det ändå ett hopp att Miles Morales nästa äventyr inte skulle spela sina kort så säkert. Varför göra det här igen om inte för att försöka göra konceptet ännu bättre?

I ”Across the Spider-Verse” får Miles Morales äntligen återförenas med Gwen Stacy och träffa ett nytt gäng Spider-människor som har till uppgift att skydda alla olika universums själva existens. Problem uppstår när ett nytt hot visar sig och Miles behöver tänka om vad det innebär att vara en hjälte.

Likt ”Into the Spider-Verse” är det här en film som förstår att barn är bland de smartaste medlemmarna i publiken eftersom de inte låtsas vara smartare än vad de tittar på. De är mediakunniga och förstår hur berättelser fungerar – de är inte där för att överlista filmen. Det ”Across the Spider-Verse” försöker göra är att utmana hur dessa filmer kan berättas.

Det visar sig att ”Spider-Man: Across the Spider-Verse” är ett väldigt intellektuellt och känslomässigt ärligt framförande som ibland kanske till och med får den första att kännas föråldrad. Det här är en djupare story med några av de mest visuellt stimulerande animerade sekvenserna Hollywood har producerat på många år. Det finns också en kärna i manuset som franchisegenren behöver just nu.

Det finns vissa garantier i en Spider-Man-berättelse. En ung person blir biten av en radioaktiv spindel och förvandlas till Spider-Man, oftast Peter Parker, och en föräldrafigur dör, oftast farbror Ben. Många fans håller lore och bakgrundshistorier i serietidningar och franchises som heliga texter där stora emotionella händelser för fiktiva karaktärer är inget mer än statistik på Wikipedia. I Marvels universum just nu är det största hotet för våra hjältar att Kang försöker ändra på den ”heliga tidslinjen”.

Men vem kan säga vad den heliga tidslinjen är? ”Across the Spider-Verse” och Miles Morales argumenterar att om man inte gillar berättelsen man befinner sig i borde man skriva en bättre story. Hur kan det finnas ett objektivt tillstånd som inte får förändras? Konst ska inte behöva tvingas hålla sig till strikta regler och i filmens kärna är en vädjan för nya möjligheter.

Det är alltså inte svårt att läsa ”Across the Spider-Verse” som en metafor om ett alltmer ohållbart status quo i världen. Det finns många antydningar till fri vilja och att ta kontroll över ditt eget liv. Vi ska inte behöva nöja oss med saker och ting som de är, istället borde vi försöka sträva efter något bättre. Vad är heroiskt med att upprätthålla ett tillstånd där vissa människor lider?

Angående vissa problem med ”Across the Spider-Verse” går allt att summera med två ord: ”fortsättning följer”. Det här är alltså bara första halvan av en story, all tematik och karaktärsutveckling är inte klar ännu. Redan från början känns det som att det här är början på ett större äventyr – den första akten är nästan halva filmen. Detta är vad som i slutändan hindrar uppföljaren från att verkligen toppa den första filmen, den kan inte stå på egna ben.

Det är otympligt men alltid underhållande och det finns många överraskningar. Jag älskar alla nya Spider-Man-karaktärer, jag älskar alla nya animerade stilar och den centrala tematiken är fängslande och helt rätt. Speltiden är bara lite lång och slutar i en cliffhanger som inte binder ihop särskilt många trådar.

Visst är Sam Raimis ”Spider-Man 2” fortfarande spindelns (och hela genrens) starkaste insats, men ”Spider-Verse”-filmerna är ett exempel på vad superhjältarna behöver för tillfället. Kreativiteten svämmar nästan över men det finns alltid något spännande på gång och tematiken slår verkligen hem just nu.

Läs mera