En reboot utan bett

Att släppa nya, radikalt omtolkade filmversioner av gamla klassiker är inget nytt fenomen, men det har allt mer framstått som en modell som lockar både filmbolagsinvesterare och publik. Se bara på J.J. Abrams ”Star Trek”, Christopher Nolans Batman-trilogi och Guy Ritchies testosterondoftande version av Sherlock Holmes. Det är ganska uppenbart att det framförallt är den sistnämnda som har inspirerat till filmbolaget Universals beslut att återuppväcka Dracula från de döda. För att lägga grunden för ett potentiellt nytt franschise har de valt ett något otippat namn – reklamfilmsregissören Gary Shore. Med något blandat resultat.

Shore och manusförfattarna har valt att riffa friskt från den historiske Dracula – den rumänske fursten Vlad Tepes. Denne Tepes var en ordentligt osympatisk person som hade den otrevliga vanan att spetsa sina undersåtar och fiender på träpålar när andan föll på. I ”Dracula Untold” syns inte mycket av detta. Istället är Dracula i hunkige Luke Evans (”Fast and the Furious”, ”The Hobbit”) tappning en godhjärtad actionhjälte av klassiskt snitt. Här ligger fokus på den unge ädlingens kamp mot ondskefulla turkar som invaderar hans lilla rike och kräver 1000 unga pojkar som tribut – varav en är hans egen son. För att besegra turkarna och sultanen Mehmed (Dominic Cooper på autopilot) behöver Vlad ta till extrema metoder, och beslutar sig snabbt för att sluta en pakt med djävulen, i detta fall en särskilt slemmig ärkevampyr spelad av Charles Dance. Snart har han väckt sina vampyrkrafter till liv, men de kommer med ett pris – han får inte dricka något blod på tre dagar, annars kommer han att förvandlas till vampyr för all evighet och bringa olycka till alla han älskar.

När Dracula väl vaknar till liv är det inte på det sätt som vi är vana att se den gamla blodsugaren. Istället är det en superhjälte med huggtänder som sprutar ur sig fladdermöss som om de vore laserstrålar och härjar med de chanslösa turkarna. Visst infinner sig en viss mått av revanschlusta när han plöjer igenom de invaderande truppernas led – men ganska snart förvandlas det till en närmast parodisk slakt, utan vare sig spänning eller finess. Det kanske främsta exemplet är en av filmens paradscener: bataljen där Luke Evans vampyrhjälte ensam tampas med 1000 soldater. Det är som att Shore tar i så mycket att det som borde vara riktigt coolt istället blir en närmast parodiskt ensidig slakt, kliniskt befriad från all sorts nerv. För när Dracula låter vampyrkrafterna ta över är det som om Gary Shore blir som förblindad av hur häftiga de är att han glömmer att någon sorts känsla av fara måste infinna sig.

Istället satsar filmmakarna alla kort på ett halvhjärtat familjedrama som involverar son och hustru. Den senare, spelad av kanadensiskan Sarah Gadon, har dessutom en otacksam roll då hon får spela godhjärtad men helt agensbefriad vacker ung kvinna. Redan efter filmens första akt står det klart för den genomsnittssmarte filmbesökaren vartåt det barkar och därefter är det bara en fråga om hur det ska ske. Då är det roligare att beundra de vackra kostymerna och det stundtals rätt snitsiga fotot. 

Som en stunds kortvarig underhållning är “Dracula Untold” inte helt oäven, Luke Evans är stilig på gammaldags vis och Charles Dance stjäl naturligtvis varje scen han är med.  I slutändan är det inte den nytändning som man får förmoda att filmbolag eller regissör såg framför sig utan en – på sin höjd – habil actionrulle, bara snäppet bättre än b-filmer som ”Van Helsing” och ”Hansel & Gretel: Witch Hunters”.

Enligt rapporter utgör filmen startskottet på ett så kallat shared universe där Universals andra klassiska filmmonster som The Mummy, Frankenstein och The Wolfman ska samsas. Det är möjligtvis mindre dumt än vad det låter som, andra filmbolag har nått stora framgångar med konceptet (läs: Marvel). Men Universal är inte Marvel – eller ens DC – och frågan är om gamla avdammade filmmonster har samma dragningskraft på dagens publik som superhjältar.  Oavsett detta kommer de behöva snyta ur sig betydligt bättre filmer än ”Dracula Untold” om det ska bli något av det hela.