Cheryl (Reese Witherspoon) är en Minneapolis-brutta som tar sitt pick och pack, drar på sig friluftskläderna och beger sig ut i det vilda för att hajka under de tre kommande månaderna. Orsak? Hon genomgår en personlig livskris, behöver tid för självrannsakan och ett avbrott från allt som blivit vardag för att kunna ta sig upp från botten. Det geografiska avståndet från hemmet och den icke existerande (eller i alla fall begränsade) kontakten med omvärlden spelar precis som i andra filmer med samma tema – ”Into the Wild”, ”127 timmar”, ”Tracks” och Agnes Vardas ”Vagabond” – en viktig funktion i försöken att finna sig själv.
Till en början är det den fysiska utmaningen som står i fokus. Regnet, snön och kylan. Flåsandet som följer av att bestiga berg och skavsåren, blåsorna och alla dessa blåmärken som kommer med den nya livsstilen. Sedan uppstår tystnad. Den folktomma öknen får Cheryl att vända sig inåt och i skiftande bilder får vi se vad som ledde fram till den här punkten i hennes varande. Moderns död, uppbrottet med maken, episoder av otrohet och ett allvarligt drogmissbruk. Det blir en själslig resa med många upptäckter.
Det är inte ofta man applåderar folket på klippavdelningen som åskådare men i det här fallet är det absolut nödvändigt att ägna någon rad åt just detta. Det fragmentariska berättandet är effektfullt och vad som driver historien framåt.
”Wild” är som en överlevnadsbok jag önskar att jag hade blivit tilldelad i tonåren. Man skulle kunna plocka ut flera rader ur manuset, skrivet av författaren Nick Hornby, som innehåller värdefulla lärdomar om livet och citera om och om igen. Filmen är livsbejakande och fullständigt klockren, nyansrikt porträtterat av Reese Witherspoon. Jag har alltid tänkt att aktrisen skulle passa bättre i en Miss America-tävling än i skådespelarsammanhang på grund av en del mesiga karriärsval – om man nu bortser från Oscarsbelönade rollen som sångfågeln i ”Walk the Line”. På senare år har hon dock börjat producera filmerna som hon själv spelar i vilket ger henne möjligheten att påverka historien som berättas. I fallet ”Wild” har det bidragit till att en film om en stark kvinnlig karaktär kommer gå upp på vita duken och ha chansen att nå ut till en bred publik.
Regissören Jean-Marc Vallées (senast aktuell med ”Dallas Buyers Club”) väjer inte för att ta upp de patriarkala strukturerna som kvinnor tvingas stå ut med var dag och lyfter fram sexuella trakasserier i ljuset. Han har gjort en film som hyllar systerskapet mellan kvinnor och som jag, utan att gå 160 kilometer i Cheryl Strayeds skor, kan relatera till.