Det var efter att ha gjort en dokumentär om Robert Katende, Phionas schacklärare, som idéen att filmatisera historien började växa i regissören Mira Nair. Med mysigt färgsprakande verk som ”Monsunbröllop” och ”New York, I Love You” i bagaget följer ”Queen of Katwe” för all del en röd tråd i Nairs karriär.
Visst är det för all del en unik historia där den fjortonåriga flickan Phiona trots enorma motgångar i form av fattigdom, ålder och kön, tack vare schackspel lyckas förändra inte bara sitt eget liv utan också sin familjs. Hon växer upp i ett av Ugandas alla slum där misär tycks lika vanligt förekommande som skräpet som smutsar ner dess gator. Som det näst äldsta barnet är hon tystlåten, tillbakadragen och begränsad till det livsval som hennes mor och syster lider under – att låta sig försörjas av en man och skaffa barn. En inte helt ovanlig historia om man ser till verkligeten även om man här valt att berätta den i något svartvita penseldrag.
Och det är lite det ”Queen of Katwe” snubblar på. Istället för att göra sig av med Askungeskon så har man valt att vrida upp sagofaktorn rejält. Tragiken kan smått anas men får aldrig utrymmet att verkligen skildras och utan att falla i gamla tredje-världen-fördomar hade det varit en intressant och inte minst fängslande aspekt att ha med. Nu låter sig främst karaktärerna varken beröras eller beröra utan blir smått bleka endimensionella kopior som påminner om moraltyngda sagofigurer.
Allt från den förtappade skönheten som låter sig förföras av synd till den lidande madonnan som med världen på sina axlar får symbolisera allt det goda och dygdiga och som belönas därefter. Kombinerat med en historia som antagligen inspirerar de mer ocyniska är det här en film som främst vänder sig till en yngre målgrupp.
Med detta sagt finns det trots allt något att hämta även för en bredare publik. ”Queen of Katwe” är en fascinerande historia om mod, vilja och beslutsamhet och ur ett större perspektiv, livet, även om det råkar vara långt från vad vi i Sverige är vana vid.
Den stora behållningen ligger dock i dess välspelande rollista där så mycket ungdomlighet visar prov på imponerande talang. I slutändan är det ändå svårt att värja sig mot den inspirerande klyschighet som ligger till grund för denna film.