För High School-eleven Vee, spelad av Julia Roberts brorsdotter Emma, har bästisen Sydney alltid varit den som fått alla killar, gjort alla spännande saker, och som fått stå i centrum. Så när chansen att spela det mystiska spelet Nerve dyker upp tar Vee chansen, men vad som börjar som en oskyldig lek visar sig snart vara mycket, mycket farligare.
Hade du kysst en främling för 100 dollar? Ja, jo, kanske. Hade du sedan provat en dyr klänning för 500? Ja, det hade nog de flesta gjort. Men hade du sedan, för att inte förlora pengarna du redan tjänat, balanserat över en skraltig stege mellan två höghus för chansen att dessutom kamma hem 15000 dollar?
I ”Nerve” kretsar allt kring sociala medier. Folk kan välja mellan att delta i spelet, och då få farligare och farligare utmaningar att anta, eller att titta på andra som tävlar via sina mobiler, och därmed få vara med och bestämma över utmaningarna. Ja, ni hör ju. Det är en inte särskilt väl förklädd allegori till samhället vi lever i, med Instagram-kändisar som febrilt letar följare, men det spelar egentligen ingen roll att saker inte presenteras så subtilt för filmen är spännande ändå. Och, faktiskt, riktigt originell.
I inledningen känns spelet Nerve riktigt trovärdigt. Det hade kunnat existera, och det hade nog dessutom blivit precis så populärt som filmen får det att framstå. Utmaningarna bäddar för nagelbitande scener där våra stackars huvudkaraktärer tvingas utföra små stunts under tidspress, och ju fler tittare de får desto mer pengar tjänar de. Konceptet fungerar effektivt för att driva en thriller, helt enkelt, och det är kul att jämföra med vad man själv hade gjort för pengar.
Rollsättningen är ojämn, och som i de flesta andra filmer om tonåringskultur blir det ofta rätt ansträngt. Hälsar folk verkligen med skumma handsignaler fortfarande liksom? Har folk neonbelysning på sina motorcyklar? Valet att försöka göra Dave Franco till någon slags flickdröm slår såklart också bakut, mest för att han bara besitter en skugga av sin bror James talang, men Emma Roberts sköter sig bra i huvudrollen, även om inte heller hon för ett ögonblick ser ut att vara i åldern hon ska föreställa. Rent stilistiskt har regissörerna jobbat mycket med neonfärger och diverse digitala inslag i bilden. Vi får flera gånger se markörer över stan som visar var de olika speldeltagarna befinner sig till exempel, och det ger filmen en distinkt känsla. Musiken är också värd att nämna då den lyckas kännas modern och bra utan att förlita sig för mycket på för kända sånger.
Så vad har vi kommit fram till hittills? Spännande, stabilt koncept, passabla skådisar, rätt snyggt och välljudande. Det låter ju som att det här hade kunnat vara riktigt, riktigt bra? Synd då bara på filmens andra halva. ”Nerve” tar nämligen efter ungefär halva filmen en skarp vänstersväng in i bizarro-land, och blir så korkad att klockorna stannar, och lyckas efter det inte riktigt hämta sig.
Varför måste sådana här filmer alltid spåra ur så förbannat? När slutuppgörelsen kommer kan jag knappt titta längre för att det är så pinsamt, och mina inledningsvis varma känslor håller på att försvinna helt. Men bara nästan. För det finns verkligen något att hämta här, framförallt för yngre tonåringar som kanske lever på Instagram och YouTube. Är din ungdom därhemma besatt av sociala medier? Då är ”Nerve” inte alls så dum.