Jones spelar Ruth Bader Ginsburg, en av de få kvinnliga juridikstudenterna på Harward någon gång i mitten av 50-talet. Vid sidan av studier balanserade hon hem, barn och framtidsdrömmar och lyckades med tiden, tack vare envishet och intelligens, bli den andra kvinnan att väljas till domare i USA:s högsta domstol. Det här är berättelsen om hennes väg dit.
Felicity Jones är verkligen helt suverän i huvudrollen. Hon har den där bestämda blicken som inte viker när motstånd tornar upp, men också värmen som fåt oss att känna med henne, samt styrkan som i slutändan övertygar oss alla.
Det här är en filmbiografi om en kvinna av oändlig betydelse för jämlikhet och rättvisa i USA och men också resten av världen. Här berättas hennes historia med utgång från den hon faktiskt var. Visst får vi se henne in action också, men stort fokus ligger i presenterandet av henne som människa, kvinna, mamma och fru. Och den kombinationen är faktiskt riktigt uppfriskande. Oftast får vi i liknande filmer se starka kvinnor misslyckas på endera plan, antingen försakar de hem och familj, men når framgång i karriären eller vice versa. Här lyckas hon på båda håll. Och budskapet är att det går! Med rätt förutsättningar.
En urcharmig Armie Hammer spelar Ginsburgs man Martin, som också han var framgångsrik jurist, men lika mycket var han en otroligt stöttande och reko make. De har fin kemi ihop Jones och Hammer och jag tror på relationen och samarbetet, vilket lyfter ämnet och kärnan ytterligare. Kvinnokamp är inte en hämndlysten kamp av enskilda hysterikor, det är en livsnödvändig strid för mänskliga rättigheter, något som tydliggörs väldigt väl här.
Det är genomgående välspelat på alla plan och vi får se fina prestationer även i birollerna. Justin Theroux till exempel spelar en maktlysten fackpamp och vän till Ruth och Cailee Spaeny är Ginsburg-parets tonårsdotter Jane. Jones och hon har några riktigt minnesvärda mor-och-dotter-scener ihop som är väldigt talande för helheten.
Egentligen är kanske inte ”En kvinna bland män” särdeles märkvärdig som film sett, utan löper på som månget annat finstämt rättegångsdrama gjort innan. Men det finns något väldigt påtagligt som sticker ut i detta, en passion, som sipprar från andra sidan kameran och sätter tonen. Det här är en skildring om en stark kvinna skapad av andra starka kvinnor, men också kompetenta män.
Mimi Leder står för regin och det är tydligt att hon vet vad hon berättar om, liksom gör Jones i huvudrollen. Manuset är skrivet av Daniel Stiepleman och även han är med på noterna och poängterar det som filmen i grunden handlar om: Att allting går och att en förändring är möjlig. När den är nödvändig och alternativet inte längre accepteras.
”En kvinna bland män” är således mer än bara ett härligt och peppande drama, som är fin i färgerna och glad i tempot. Detta är ett tidsdokument om betydande händelser inte så långt bak i tiden och samtidigt en historia om en kvinna som förändrade världen för oss andra som kommer efter henne.