Den här filmen innebär 50 avsnitt producerade med Peter Haber i rollen som den populära polisen Martin Beck. Ett firande är på sin plats. Det är ett imponerande antal delar i en franchise och det som är ännu mer häpnadsväckande är vilken stabil kvalitet som visas upp så här långt fram i serien. Kreativiteten gör heller inte intryck av att sina.
Det är dags att avsluta en säsong som började bra med två vassa avsnitt och dippade lite i filmen innan den här på grund av att man glömde bort karaktärer och drama. Här är flaggan hissad igen och ”Beck” känns som ”Beck”. Fansen blir rejält bortskämda med allt de vill ha. Nu får vi återigen traditionell uppbyggnad med ett fall att lösa för mordgruppen som är komplett igen efter kaos och avstängningar. Berättelsen utvecklas i mer spektakulär riktning, men den spårar inte ur utanför logikens gränser.
En nysläppt fängelsekund hittas mördad i sitt hem och mordet kan ha att göra med offrets inblandning i ett välkänt rån med ett rånbyte som inte har hittats. Samtidigt kompliceras utredningen av att en journalist jobbar med eget grävande i brottet utifrån skarpt kritisk vinkel mot polisen. När fallet tar en oväntad vändning börjar en jakt mot klockan för att rädda liv.
Förutom att skapa underhållning så har den här filmen ett syfte att kommentera samhällsutvecklingen. Den ökade kriminaliteten och misstron mot polisen på grund av oengagemang att lösa brott som begås i socialt utsatta områden tas upp. Medias roll diskuteras. Sociologiskt utforskande av vad som driver människor att begå brott får utrymme. Beck tas tillbaka till de socialt medvetna rötterna i romanerna av Sjöwall & Wahlöö när tänkvärt belysande av den tid som vi lever i lägger grunden.
När det kommer till spänning så är det här stundtals riktigt svettigt. Manuset är en intelligent blandning av trovärdigt polisarbete och spektakulära scenarion med bilar och pistoler. De verbala konfrontationerna är explosioner av rå frustration. Olika sorters polisarbete ställs mot varandra till exempel när Oscars medmänskliga tankesätt kolliderar med Josefs mer aggressivt cyniska attityd.
Haber gör en plågsamt stark insats tyngd av komplicerade känslor att uttrycka. Såhär bra har han sällan varit i denna sin paradroll. Martin Wallström är i vanlig ordning totalt träffsäker i sitt spel. Valter Skarsgård fortsätter att imponera som Martins barnbarn Vilhelm. Övriga skådespelare är väldigt trovärdiga.
”Dödläge” innebär tyvärr inte bara firande. Skådespelaren Ingvar Hirdwall gick som bekant tragiskt bort i år så det här är den sista filmen där hans karaktär, den av publiken enormt älskade grannen Valdemar, dyker upp. Hans sista scen i serien är ett djupt rörande ögonblick mellan Hirdwall och Haber som inte lämnar ett öga torrt. Det blir dessutom ett finstämt och respektfullt farväl till en fantastisk skådespelare.
Om det här blir sista filmen i serien så avslutas symfonin med en perfekt slutton. Om det blir mer är jag redo för det också. Så länge serien levererar engagerande och välgjorda filmer som den här så finns det alltid en självklar plats för ”Beck” i mitt filmhjärta.
ANNONS: Streama ”Beck – Dödläge” på TV4 Play+
Fler recensioner:
”Beck 47 – Dödsfällan”
”Beck 48 – Quid Pro Quo”
”Beck 49 – Inferno”