I “Hacksaw Ridge” tolkar Andrew Garfield (“The Amazing Spider-Man”, “The Social Network”) rollen som en kristen spillevink som blir dödsförälskad i miss Dorothy Shutte (Teresa Palmer) efter att ha råkat på henne på ett sjukhuset i samband med att han räddat livet på en annan man. Efterföljande scener innehåller riktigt dåliga raggningsrepliker och vulgärt smöriga kärleksscener med passionerade kyssar uppe på höga klippor. Men det nykära parets händelseutveckling eller störningsmoment nummer ett, som vi också kan kalla det, tvingas vi inte följa alltför länge innan handlingen går vidare till andra lika problematiska bitar.
Andra världskriget är i full gång och Doss bestämmer sig för att tjänstgöra, trots att i princip alla i hans närhet misstycker. Lätt blir det heller inte när han väl installerat sig i armén och det framkommer vilka grunder han befinner sig där på, att han på grund av sina religiösa övertygelser vägrar att ens vidröra ett vapen och kräver lördagar fria för bönetid. Vad fasen gör du här då? De undrar bland annat karaktärerna av högre befattning, spelade av Vince Vaughn och Sam Worthington, vars förolämpningar triggar igång ett klimat byggt på kamratuppfostran.
Desmond Doss är normbrytande i sin kontext och utmanar mansrollen i en miljö där en snäv syn på maskulinitet råder och där ett gevär i handen fungerar som en tillfällig penisförlängning. Trots det står han upp för vad som känns rätt in i det sista och tillslut blir Doss omplacerad till en tjänst som läkare på slagfältet där han tillsist kom att belönas för sina insatser i kriget med en hedersmedalj.
Det hade gått att gräva djupare i karaktärens etik men istället kastas värdefull speltid bort på ett vältrande i uppblåsta krigsscener. Uppenbarligen så intresserar sig Gibson – som tidigare gett oss den bibliska berättelsen “The Passion of the Christ” och privat är en dedikerad troende – för Desmond Doss livsöde men inte lika mycket som för de nästan sexuellt laddade sekvenserna med smällar och skottlossningar som han skapat. De heroiska och storslagna bilder som målas upp känns otroligt malplacerade i en biografi om en man som förespråkade icke-våld.