Thomas (Rolf Lassgård) och Marie (Livia Millhagen) är mitt uppe i sin skilsmässa, och på agendan står nu att tömma och sälja huset på Österlen. Marie vill bara dra av plåstret och få det överstökat snabbt, men Thomas har sina egna planer. Vad Marie inte säger är att hennes hemliga nya partner, den yngre Liz (Hedda Rehnberg), otåligt väntar på henne en bit bort.
Till råga på allt pågår en vildsvinsinvasion, där de stora djuren smyger runt i buskarna och hotar att förstöra trädgården för de nya husägarna.
Skådespelarna spelar fint med varandra, de tre huvudkaraktärerna och deras väldigt olika personligheter, spänningen i deras skiftande interaktioner. Lassgård visar sig vara utmärkt på att agera en sorts överdriven vänlighet med något vassare därunder.
För regi och manus står Richard Hobert, som haft en ojämn karriär då han både vunnit Ingmar Bergman-priset och gjort totalsågade medeltidsfilmen ”Tre solar” (Mikael Persbrandts ”medelålders man som gillar heavy metal och tror att balsam är ett marknadsföringspåhitt”-peruk är evigt fastbränd i min hjärna.)
”Kärleksbevis” faller tack och lov på bättre sidan, och levererar en effektiv psykologisk thriller. Mer specifikt det som på engelska kallas en ”domestic thriller,” där en relation står i centrum, snarare än säg en jagad hemlig agent. Genren som populariserades för 2000-talet av ”Gone Girl” (2014) men fortsätter att vara relevant (särskilt med gruppen kvinnor som gillar true crime verkar det som). Hobert känns mycket hemma i genren.
Det vackra huset med dess höga tak, inrett modernt men smakfullt bohemiskt i vitt och beige är som hämtat ur ett inredningsreportage. Men det är som att väggarna kryper närmare ju längre de före detta makarna med sina egna hemligheter är på samma plats. Filmen fångar utmärkt en klaustrofobi som är både fysisk och mental, enkla ljud som att ställa ner ett föremål låter som ett skott i tystnaden. Utomhusbilderna är vackra i sin höstiga kalhet, men vildsvinen känns hotfulla som en hord orcher i mörkret.
Det är olyckligt att en av filmens vändningar gör det väldigt tydligt att det är en man som skrivit och regisserat, på sättet att en vanlig manligt fantasi rätt omotiverat får ta plats. Det finns även en ganska stor, oklar aspekt av Thomas och Maries relation som filmen tjänat på att utforska lite mer.
Men lyckligtvis är det inte representativt för ”Kärleksbevis” i övrigt. Det finns vändningar du absolut inte kommer kunna förutse, en tillfredsställande uppbyggnad (kanske det viktigaste i en thriller), och den klaustrofobiska atmosfären är som sagt utmärkt.