Recension: A Simple Favor (2018)

Feministisk Hitchcock utan finess

Hollywoods humorkung Paul Feig byter gapskratten mot nervpiller i denna Hitchcockdoftande dramathriller – som tyvärr lämnar en del att önska.

Publicerad:

Efter filmer som ”Bridesmaids”, ”The Heat” och ”Ghostbusters” får man nog kalla Paul Feig för något av Hollywoods humorkung. Att han nu valt att röra sig ifrån sin inarbetade genre och istället gå mot ett mörkare håll gör definitivt att man höjer intresserat på ögonbrynen.

I ”A Simple Favor” får vi möta singelmamman och videobloggaren Stephanie (Anna Kendrick) som ramlar rakt in i ett invecklat mysterium när hennes nyblivna vän Emily (Blake Lively) plötsligt försvinner spårlöst. Likt sin i övrigt tips och trix-inriktade videoblogg får Stephanies liv en helt ny riktning där lögner, svek, mörka hemligheter och chockerande avslöjanden blir vardag.

”A Simple Favor” är baserad på boken med samma namn av författaren Darcey Bell – och utan att ha läst den litterära förlagan får en verkligen känslan av att den här storyn riktar sig till samma målgrupp som Emilys mammavlogg. Det vill säga trygga hemmafruar som vill läsa en pirrig men underhållande thriller tillsammans med ett glas vin i handen.

Paul Feig har absolut gått åt en annorlunda riktning än förut, men helt har han inte lämnat humorn bakom sig. ”A Simple Favor” är laddad med många humoristiska bitar, som mycket spelar på Anna Kendricks utstrålning som blåögd förortsmamma som hamnar i mörkare kontexter. Även om det till mestadels funkar – mest för att Kendrick har en träffsäker komisk tajming – så hade en gärna vilja se Feig bryta mer från mallen. För ”A Simple Favor” känns aldrig tillräckligt rolig för att fungera som komedi, och inte heller tillräckligt spännande för att fungera som thriller. Istället hamnar den i ett mellanland som mest gör att filmen känns spretig och ofokuserad. Det centrala mysteriet är aldrig varken medryckande eller chockerande, och tvisterna ser man komma lika tydligt som en lastbil med helljus.

Visst finns blinkningar till thrillermästare som Alfred Hitchcock och Henri-Georges Clouzot, men de är gjorde utan någon vidare finess och känns om något mest som en forcerad gimmick. Lägg därtill ett oklart soundtrack av fransk 1960-talspop och ett foto som känns lika inspirerande som en 10-årings instagramkonto och vi har en riktig halvmesyr till kriminalkomedi.

Filmens allra starkaste kort ligger i huvudrollsinnehavarna Anna Kendrick och Blake Lively – och samspelet mellan dem. Visserligen spelar de inte så mycket mot förväntan, men de är båda så pass charmiga och väloljade att det är en fröjd att se dem skina upp vita duken. Eloge ska även ges till filmens kostymör och arbetet med Livelys garderob, för hennes outfits är sannerligen to die for.

Tyvärr räddar varken Blake Livelys skådespeleri eller kläder denna andefattiga thriller, som i slutändan mer känns som en pastisch av ”Gone Girl” snarare än den feministiska Hitchcock som den vill vara.

Läs mera