Feministiskt kostymdrama om förbjuden kärlek

Franska regissören Celine Sciamma (”Tomboy”, ”Girlhood”) är tillbaka med ännu en film som tar upp unga kvinnors sökande efter sig själva. Detta liknar absolut det hon gjort innan, men är samtidigt något helt nytt.

Året är 1770. Marianne, en ung konstnär, anlitas av en änkegrevinna för att i smyg måla porträttet av hennes dotter Héloïse. Dottern är motvilligt bortlovad till en man i Milano som ska få tavlan i present, varför hon vägrar stå modell. Marianne får agera under täckmantel och måste till en början kämpa för att få Héloïses förtroende. De två unga kvinnorna river snart murarna mellan dem och kommer varandra väldigt nära.

”Portrait of a Lady On Fire” handlar om förförelse och förtroende, om kärlek och längtan, universella och väl bekanta ämnen som är lätta för de flesta att relatera till. Detta är en tydligt feministisk film och en hyllning till kvinnor överallt som brinner. Historien fokuserar enkom på kvinnorna och vi får följa deras liv, relationer och bekymmer. Det är uppfriskande och fortfarande ganska ovanlig med så stor tyngd på ”det andra könet” och blir därför både intressant och spännande. 

Visuellt är detta verkligen en pärla. Det är rakt igenom ögonbedövande vackert. Varje scen är perfekt genomtänkt, laddad med bara det där absolut mest nödvändiga. Kameran lotsar oss i de unga kvinnornas fotspår och bjuder på både ingående närbilder och mer stilistiskt foto från håll. Åsynen av kostymerna, kulisserna och den påtagligt subtila ljudbilden med knastret från den brinnande veden i brasan, vindens sus i luften och vågornas skvalp mot klipporna, skapar tillsammans magi för alla sinnen.

De två huvudpersonerna spelas av Adéle Haenel (Héloïse) och Noémie Merlant (Marianne) som båda gör beundransvärt uppriktiga insatser. De övertygar starkt med stor närvaro, var och en för sig, men ändå mest tillsammans. De två kvinnorna vi får skåda på duken är modiga, men också sköra och deras kemi sprakar och tänder eldar som redan för länge sedan hunnit slocknat. Det är verkligen befriande att se två unga, talangfulla aktriser agera med sådan självsäkerhet och karisma, medan de målmedvetet assisterar i skapandet av detta konstverk.

Celine Sciamma, som alltså också skrivit manuset, är en fantastiskt begåvad regissör, en av våra främsta. Hon målar här inte bara ett vackert porträtt av ung förbjuden kärlek, utan frambringar en hänförande och mångfacetterat berörande berättelse om systerskap och dess prövningar i rådande patriarkat. Under hennes handfasta ledning skapas feministisk filmkonst av absolut bästa och ljuvligaste sort. ”Portrait of a Lady on Fire” är en intim och smakfullt sensuell film som verkligen griper tag.