Hon är en av den svenska historiens mest ikoniska personer. Hon har fostrat och påverkat miljontals barn med hjälp av sina berättelser. Hon har varit med och påverkat såväl det litterära som det politiska klimatet i Sverige, och hon har hjälpt att sprida bilden av Sverige till resten av världen på ett sätt som kanske ingen annan kunnat. Astrid Lindgren är inget annat än en nationalklenod och man kan undra varför – eller är det kanske just på grund av det – som det inte gjorts en filmatisering av hennes liv än.
Nu har man således tagit beslutet att skildra åtminstone en bit av hennes liv på vita duken. I ”Unga Astrid” får vi följa berättelsen om hur 16-åriga Astrid Ericsson börjar vikariera på Vimmerby tidning, ledd av redaktör Blomberg. När en romans blommar upp mellan unga Astrid och den äldre redaktören och hon blir gravid ställs allt på ända. Astrid får föda barnet i Danmark och själv flytta till Stockholm i väntan på att skilsmässan mellan Blomberg och hans fru ska lösas – något som plågar henne oändligt.
”Unga Astrid” skildrar en ganska kort period i författarinnans liv, och det är nästan att man känner sig lite blåst på konfekten. Men trots att vi aldrig får se henne skriva något eller verka som den fantastiska författare som hon skulle komma att bli så är detta en del i berättelsen som kom att forma henne stort. Hur hon som ung mamma tvingades separeras från sin son, som istället växer upp sina första år i ett annat land med någon annan han kallar mamma.
Alba August gör huvudrollen som den unga Astrid och utlämnas till en lika fysiskt krävande som psykiskt påfrestande roll. Hon klarar det dock galant och bär författarinnan med stort ansvar på sina axlar. Hennes sprudlande livsglädje blandas med hennes ömma sårbarhet och August balanserar fenomenalt mellan Astrids olika emotionella kval.
Som ett biografiskt drama checkar ”Unga Astrid” de flesta boxar. Filmen är konventionell i sin porträttering och bjuder egentligen inte på några större överraskningar. För de som har koll på Astrid Lindgrens historia – och det får man ändå anta att många i alla fall i Sverige har – så berättas den relativt korta perioden i hennes liv på ett ganska långsamt och utdraget sätt.
Men det är intressant att man ändå vågar gå så djupt in i denna delen av hennes livshistoria och inte visa det mest väntade. Regissören Pernille Fischer Christensen skildrar skickligt och värdigt unga Astrids turbulenta unga liv och fångar fint tidsandan både i det Bullerby-liknande livet i Vimmerby och det hippa 20-talet i Stockholm.
Fina pro- och epiloger med en äldre Astrid Lindgren (spelad av Alicia Vikanders mamma Maria Fahl Vikander!) där hon på sin 80-årsdag läser brev som barn skickat till henne ger en vacker inramning till denna stundtals väldigt gripande berättelse. Tyvärr är filmen i helhet en aning stolpig och segdragen, vilket drar ner en i annars väldigt fin och viktig berättelse om allas vår Astrid Lindgren.