Henry Brogen är en ruggigt skicklig lönnmördare mot slutet av sin karriär. 51 år gammal börjar han jagas ikapp av såväl sin ålder som sitt samvete, och är redo att lägga vapnen på hyllan och gå i pension. Om det inte vore för att någon just sänts ut för att döda honom, och det är ingen mindre än hans egna klon.
Den yngre klonen har samma skills, samma metoder, men är orädd och har stamina som en Terminator. Henry tvingas konfrontera sig själv (typ), sitt förflutna och organisationen han arbetar för, för att ta reda på vad sjutton pågår.
Det här manuset låg på hyllan hos popcornfilmskungen Jerry Bruckheimer i 20 år, innan teknologin fanns för att realisera det. Och ”Gemini Man” känns verkligen som en kvarleva från 90-talet, då fåret Dolly satte fart på fantasin hos alla sci-fi-manusförfattare, och stjärnskottet Will Smith växlade mellan kaxiga actionroller. Samtidigt tar den filmtekniken in i 2020-talet och visar oss den mest trovärdiga CGI-människan hittills.
23-årige Junior är alltså en helt digital skapelse. Det tar ett tag att vänja sig, särskilt då vi sett en ung Will Smith i allt från ”Fresh Prince i Bel Air” till ”Men in Black”. Den här versionen spelas uppenbart (via performance capture) av en känslomässigt mognare Will Smith, med resultatet att tuffingen går runt med tårar i ögonen över sina pappaproblem genom halva filmen. En rolltolkning jag har lite svårt att köpa.
Rent visuellt då, håller illusionen för granskning på en stor IMAX-duk? Jodå. I vissa scener funkar det bättre än väntat, i ett fåtal klipp är vi farligt nära ”uncanny valley”. Men fortfarande går det inte att komma från faktum att Ang Lee trollar fram något riktigt häftigt och unikt här, i katt-och-råtta-leken mellan en ung och en gammal Will Smith. Det får en onekligen att undra hur den här tekniken kan komma att användas framöver.
Fler tekniska innovationer för den som gillar sånt: filmen visas (på biografer som har tekniken) i 60 bildrutor per sekund. Det ger smidigare rörelser och ska vara skönare för ögat, speciellt i 3D. Något ”filmiskt” går förlorat när Ang Lee försöker komma så nära verkligheten, så det är bara en smaksak om man gillar det eller inte.
Något annat som kräver sin bioduk är filmens snyggt koreograferade actionsekvenser. Motorcykeljakten på Colombias gator är kanske årets mest spektakulära actionscen. Men Ang Lee är ingen Michael Bay, och han är mer intresserad att spendera tid med sina karaktärer framför att spränga saker. Tempot i ”Gemini Man” kan kännas lite långsamt för de mest kräsna actionfansen bland oss.
Vid sidan av Will Smiths banbrytande dubbelspel bleknar alla andra skådespelare. Mary Elizabeth Winstead har en otacksam roll att spela som Henry Brogens sidekick. Benedict Wong är ännu mer bortkastad som piloten som ska flyga dem hit och dit. De finns mest där för att dra fram Henrys karismatiska sidor, och hålla stämningen uppe med lättsam dialog.
Ska du se ”Gemini Man” rekommenderar jag ändå största möjliga bioduk med 3D, för en maximal uppvisning i den senaste filmtekniken. Om detta tar fart eller inte får framtiden utvisa.
Historien i sig är inte lika spektakulär, men duger fint som popcornrulle att ta med farsan eller sonen på. Och, såklart, för alla som gillar Will Smith är detta dubbel njutning.