Harley Quinn är tillbaka och bevisar att hon minsann inte behöver varken Jokern eller Suicide Squad. Faktum är att som den enda förlösande faktorn i den i ärlighetens namn rätt eländiga ”Suicide Squad” så blev hon snarare orättvist tillbakahållen. Nu i sin egen film får hon fritt spelrum och Margot Robbie levererar med bravur.
En fnissigt animerad prolog berättar Quinns bakgrund och bland annat hur hon träffade Jokern (nej, Jared Leto medverkar tacksamt nog inte). Storyn tar vid när hon dumpats och infinner sig i en kaosartad men hyfsat kontrollerad tillvaro. Trubbel staplar sig dock när hon finner sig vara måltavla för en rad skurkar, inklusive den mäktiga Black Mask (Ewan McGregor) samt en envis polis (Rosie Perez).
Det är inte alla – om än många – superhjältar och serietidningskaraktärer som är tillräckligt intressanta för en egen film men Quinn är definitivt en sådan. Bara den ovanliga balansgången mellan antihjältinna och mästerskurk gör henne mer fascinerande än de flesta actionfigurer vi sett i både Marvels och (speciellt) DC:s stall. Att hon spelas av superstjärnan Margot Robbie gör knappast saken sämre.
Robbie, som bevisade sitt omfång i hela tre (!) filmer i fjol, har även producerat och det är tydligt att det är ett kärleksbarn. Hon mästrar galenskapen på ett suveränt sätt när hon skrattar hjärtligt mellan de höga sparkarna och flirtar busigt med kameran. Men här finns även rum för hjärta och smärta när hon trots sitt vansinne ändå har ett behov av gemenskap.
Här kommer de andra damerna i titelgänget in i bilden. Det är särskilt kul att se 90-talsfavoriten Perez i högform igen men även Jurnee Smollett-Bell som den skönsjungande Black Canary och Mary Elizabeth Winstead som pricksäckra armborstskjutaren The Huntress gör vad de ska. Samtliga är typiskt aningen nedtonade för att ge mer plats åt stjärnan men särskilt i slutet utgör de en härligt grupp rövsparkare.
Motståndaren i form av McGregors superskurk svänger lite ojämnt mellan pompös fjolla och sadistisk psykopat. Men skådespelaren har uppenbarligen väldigt kul i rollen och får fint stöd av Chris Messina som hans lömska sidekick. Att deras ondskefulla plan som handlingen bygger på varken är särskilt originell eller intressant gör inte så mycket när vi bjuds på en rad bisarra, oförutsägbara sekvenser – inklusive en psykedelisk parodi på Marilyn Monroes dansnummer i ”Herrar föredrar blondiner”!
Regissören Cathy Yan följer upp indiedebuten ”Dead Pigs” med ett våldsamt actionäventyr med tillräckligt av galna upptåg för att det aldrig ska bli tråkigt. Man hade gärna sett mer av tokiga stunts, nostalgiska musikval, bokstavliga glimtar i ögat och inte minst hyenan Bruce (döpt efter en viss Wayne) – men varför klaga? Om något riktigt brott begåtts är det att hejdlöst roliga Ali Wong inte fått en enda rolig replik. Men det är en minimal detalj i marginalen när Quinn & co:s film är ett underhållande spektakel som absolut ger mersmak.