Recension: Aftermath (2017)

Gammal och trött Arnie i en ännu tröttare hämndthriller

Arnold Schwarzenegger känns malplacerad i en, på pappret, både intressant och spännande berättelse. Tyvärr är dock ”Aftermath” mer en studie i bortkastad potential än en film som tar vara på verklighetens dramatik.

Publicerad:

”Aftermath” är löst baserad på en verklig flygplansolycka som inträffade 2002 och händelserna som följde 478 dagar senare.

Här får vi främst följa Roman Melnyk (Arnold Schwarzenegger), en byggnadsarbetare som ser fram emot att få träffa sin fru Nadiya (Danielle Sherrick) och gravida dotter Olena (Tammy Tsai) som är på väg hem till Ohio efter ett längre besök i hemlandet Ukraina. Väl framme på flygplatsen för att välkomna hem sin efterlängtade familj mottar Roman nyheterna om att planet som hans fru och dotter rest med varit med om en kollisionsolycka. Det ska en kort tid därefter visa sig att båda omkommit. Roman blir förkrossad och börjar så gott som omedelbart att beskylla flygtrafikledaren Jacob ”Jake” Bonanos (Scoot McNairy) för sin familjs död.

Även Jake Bonanos är i detta läge självklart förtvivlad och beskyller sig själv för den förödande olyckan där sammanlagt 271 passagerare miste livet. Det visar sig dock att utredarna av själva händelsen inte kan hålla Jake ansvarig för passagerarnas död.

I en annan vinkel av berättelsen får vi även följa händelseförloppet genom Bonanos ögon. En skuldtyngd man som sluter sig allt mer, stänger ute sin familj och som slutligen blir helt ovillig att prata om olyckan. Vad som orsakade den, om han kunde ha förhindrat den, om vad som hände överhuvudtaget. Vidare råder Jakes advokater honom att ta med sin familj och flytta till en annan stat, bryta upp helt med deras tidigare liv och anta nya namn.

Ett år passerar; Jake har bytt identitet, bor ensam, går under namnet Pat Dealbert och jobbar hos en resebyrå. Även Roman har genomgått en del förändringar i sitt liv, framför allt har han bytt jobb och flyttat till en annan stad. Här stöter dock Roman på den grävande journalisten Tessa Gorbett (Hannah Ware), en kvinna som tidigare uttryckt sitt intresse av att skriva en bok om själva olyckan. Roman, som ännu inte kunnat släppa ilskan kring olyckan, ber henne att försöka hitta Jake Bonanos, något som hon slutligen går med på…

Som ni kanske hör är detta ganska tunga grejer, att en del nyckelhändelser faktiskt skett i verkligheten adderar självklart till dramatiken. Jag kan fullt ut förstå att man plockat upp den här historien att göra film av, den ruvar onekligen på en mycket engagerande, sorglig, tragisk och mörk historia. Detta om den berättas på rätt sätt, något som ”Aftermath” dessvärre har stora problem med.

När det gäller sådana här sorgliga berättelser krävs det att även dess karaktärer är minst lika djupa, mörka och tragiska. I ”Aftermath” framstår de mest som livlösa och uttryckslösa puppets. Det blir aldrig så där tungt eller hopplöst som ju den här händelsen faktiskt är. Det hela känns tyvärr alltför bristfälligt och framför allt som bortkastad potential.

Skådespelarmässigt känns det också lite snett, inget ont om Arnie, men det krävs som sagt lite djup i en karaktär som Roman Melnyk. Det Roman fått genomlida och det han verkligen suktar efter känns inte på riktigt i Arnies skepnad. Nu är inte Schwarzenegger usel, absolut inte och kanske han egentligen besitter den där talangen som kan behärska Roman? Säkert. Det framkommer dock tyvärr inte i ”Aftermath”. Hans framtoning känns mest trött, oengagerad och jag upplever att han går alldeles för mycket på auto-pilot. Scoot McNairy, kanske mest känd från tv-serien ”Halt and Catch Fire”, gör dock vad han kan som flygtrafikledaren Jake Bonanos, det är alltid något.

Sammantaget är ”Aftermath” ingen film man ringer hem om. Den är alldeles för slätstruken, safe och random för att sätta sig på några hornhinnor. Produktionsmässigt helt okej, i vissa partier känns det dock som att jag sitter och ser på en tv-film. Skådespeleriet är stundom rätt stelt, karaktärerna outvecklade och framför allt känns de något känslolösa. I slutändan får den ändå godkänt, grundhistorien är riktigt bra och visst duger ”Aftermath” att slå ihjäl lite tid med.

Läs mera