Glädjebud för musikalälskare; Andrew Lloyd Webbers Brodwayuppsättning av ”Cats”, en av de mest inkomsbringande och långkörande musikalerna någonsin, har fått en filmversion! I kattkostymerna finner vi kända namn som Idris Elba, Taylor Swift, James Corden, Jason Derulo, Ian McKellen, Jennifer Hudson, Judi Dench och många fler. Oscarsbelönade Tom Hooper (”Les Miserables”, ”The Danish Girl”, ”The King’s Speech”) regisserar, men den stjärnspäckade rollistan till trots står det klart att det inte är en film för alla smaker…
Pjäsen är baserad på diktsamlingen ”Old Possums Book of Practical Cats” av T.S. Eliot och handlar om en kattkoloni som kallar sig Jellicle-katterna och bor i en gränd i London. En ny katt som heter Victoria (fint spelad av den storögda ballerinan Francesca Hayward) blir dumpad av sin matte och hamnar i kolonin där hon träffar den lata Jennyanydots (Rebel Wilson), den tuffa Bustopher Jones (James Corden), Mr. Mistoffelees (Laurie Davidson) som gör magiska trick, samt den steppande järnvägskatten Skimbleshanks (Steven McRae) med flera.
Handlingen är dock nästintill obefintlig. Pjäsen/filmen är strukturerad som en slags talangshow för katter, då de förbereder sina sång- och dansnummer för kvällens Jellicle Ball där den snälla gammelkatten Old Deuteronomy (Judi Dench) ska utse vinnaren som får stiga upp till Heaviside Layer, alias himlen, för att återfödas till ett bättre liv. Där finns en antydan till konflikt i och med att den elaka katten Macavity (Idris Elba) kidnappar katterna en efter en för att stå ensam kvar som vinnare (antydan därför att konflikten är inte spänningshöjande på något vis…).
Den tunna handlingen kanske spelar mindre roll på scenen, eftersom Broadwaymusikaler till sin natur är sång och dans, men i filmversionen kan de nog så spektakulära sång- och dansnumren ändå kännas lite tunna efter ett tag, särskilt om man kopplar på intellektet och ska försöka förstå vad det är som händer egentligen… Är det verklighet eller fantasi? Vad var det som hände med den utstötta Grizabella (Jennifer Hudson)? Och det här med magin – är det på riktigt eller är det Catnip-hallucinationer från burken med det glittrande pulvret som Macavitys hantlangare Bombalurina (Taylor Swift) strör runt sig? Är katterna levande eller kanske döda i det öde, förfallna stadslandskapet, i väntan på nästa av sina nio liv?
”Cats” avnjuts nog bäst utan försök till djupsinniga analyser. Bristen på handling likställer den med filmer som Disneys ”Fantasia” för fans av tecknad film, eller ”Mamma Mia!” för alla som gillar ABBA:s musik. Det är en nischad upplevelse, helt enkelt! Gillar man musikaler med trallvänliga tongångar (en kraftfull ”Memories” av Hudson bland annat), spektakulära scenografier, härliga dansnummer, en massa gammaldags charm och fina datorgenererade detaljer som hur katternas öron och svansar rör sig som på ”riktiga” katter, kan det inte gå fel! Dessutom finns här inget alltför ”läskigt” eller kontroversiellt, vilket gör den till den perfekta familjefilmen.
Jag är själv ganska neutral inför musikaler, och ändå satt jag igenom filmen med ett småleende på läpparna. Vad filmen saknar i klös, vägs upp av purrfekta miljöer, charmiga missar och det helt igenom unika konceptet. Det här är en film som kommer hitta sin publik!