Det finns något beundransvärt godhjärtat över en film där den amerikanska presidenten (en kvinnlig sådan dessutom, så man vet att det är fiktion) är sansad, lyssnar på folk och håller en sund distans till Ryssland medan ryska presidenten vill undvika krig och bryr sig om andra människor. Fint absolut men hjärtat på rätta stället gör ingen bra film, för det är ”Hunter Killer” inte.
Gerard Butler, träbocken vars agent verkar vara allergisk mot bra manus, spelar återigen en hård men rättvis ”man av folket”. I detta fall är han en ubåtskapten som älskar att hålla långa monologer om att göra det rätta varpå alla nickar gillande i bakgrunden. Vi vet redan att han är reko eftersom han skonar en söt rådjursfamilj i sin första scen. Nu ska han i alla fall hjälpa till att stoppa ett krig mellan USA och Ryssland som en rysk skurk (ja, vad väntade ni er?) kokat ihop. Varför vet man inte riktigt eftersom han är lika lövtunn som övriga rollfigurer.
Men detta är ju ingen film där någon förväntar sig mer än lite grabbig, hjärndöd action och visst, här finns en del tajt spänning i form av några intensiva ubåtssekvenser. Det blir aldrig särskilt tråkigt heller då man visserligen ganska ojämnt hoppar mellan ubåtar, Navy SEAL-killar som hoppar runt på torra land och svettiga befäl som stirrar på klockan i ett stort kontrollrum. Däremot överger man så småningom den effektiva spänningen för mer högljudda explosioner och eldstrider.
Det är en typisk film som inte är den sämsta av sin sort men fortfarande ganska kass. Den är full av skrattretande dialog som när Gary Oldman hojtar ”Now is no time to pussy around!”. Mycket dramatik känns forcerad och desperat, speciellt när den pampiga musiken påminner oss stup i kvarten. Och vi ska inte ens gå in på trovärdigheten… Inte bara det faktum att alla ryssar pratar bruten engelska med varandra utan även hur karaktärer beter sig i professionella situationer.
Slutligen är det väldigt tragiskt att se vår store Michael Nyqvist göra en av sina sista roller i den här skräprullen. Han spelar inte oväntat rysk kapten och ser helst ut att vilja vara någon annanstans. Vi får anta att Terence Malicks kommande ”Radegund” blir en mer respektabel svanesång för älskade Micke. Vila i frid.