Året är 1942 och USA har nyligen gett sig in i andra världskriget. George Krause (Hanks), kommendörkapten i den amerikanska flottan, har det otacksamma uppdraget att leda en stor konvoj av allierade fartyg över Nordatlantens iskalla vatten där tyska ubåtar anfaller likt hungriga vargar om natten. Den sammanbitne kaptenen ställs inför en kanonad av snabba beslut och torpeder från en osynlig fiende som endast ger sig till känna via kusliga radiomeddelanden.
Den historieintresserade ikonen Tom Hanks, som tidigare har producerat hyllade krigsserier som ”Band of brothers” och ”The Pacific” har själv skrivit manuset till ”Greyhound” utifrån romanen ”Den gode herden” av C S Forester. Hanks har själv uttryckt sin förfäran över att den storskaliga krigsfilmen förpassats till Apple TV+ då hemmaupplevelsen aldrig kan erbjuda samma ljud- och bild-upplevelse som i en biograf. Och det är lätt att förstå honom när sjunkbomberna börjar smälla på det stormiga havet och kameran seglar upp från sjöslaget, genom molnen till en norrskensklädd stjärnhimmel. Historien må vara enkel, men tv-ramen känns alltjämt för trång.
”Tom Hanks klarar den här sortens sammanbitna ledarroller i sömnen”
Med frusen radarutrustning och i iskalla vindar tvingas kapten Krause och hans besättning ombord på ”The Greyhound” in i en högintensiv katt-och-råtta-lek med de tyska ubåtarna, som ständigt tycks ligga steget före. Regissören Aaron Schneiders begränade perspektiv illustrerar kommendörkaptens minst sagt utsatta position, där tusentals människoliv vilar på att han metodiskt tar rätt beslut i rätt läge. Samtidigt görs inga ansatser att gå på djupet med karaktärsporträtten – vilket, likt i vårens stora krigsfilm ”1917”, gör ”Greyhound” till en nervig här-och-nu-upplevelse.
Tom Hanks, med ”Captain Phillips” och ”Sully” i CV:t, klarar den här sortens sammanbitna ledarroller i sömnen och är givetvis (nästan för?) klanderfri i huvudrollen. Den gudfruktige kaptenen sätter sin tro till herren och till sin primitiva spaningsutrustning för att överlista fienden, ofta till tonerna av svulstiga stråkar. Det blir en stundtals hisnande åktur kors och tvärs genom sidor av historieboken som vi sällan har sett skildras på film. ”Greyhound” skriver kanske inte in sig i filmhistorien, men likväl bjuds vi på ett hejdundrande sjöslag som knappast vilar på hanen.