Jag kan inte minnas senast jag såg en komediuppföljare som faktiskt fungerade. Det är uppenbarligen så svårt att hitta en ny vinkel på något man redan sett att det verkar vara närapå omöjligt att lyckas. ”Bad Santa” kom år 2003 och erbjöd en Billy Bob Thornton i högform, där framförallt samspelet med det lilla blonda barnet lyfte filmen till något mer än en dussinrulle om en alkis. Lyckas ”Bad Santa 2” förnya konceptet tillräckligt för att förtjäna dina biljettpengar?
Sedan vi senast träffade Willie Soke har han efter mycket möda och stort besvär lyckats gå tillbaka till ruta noll. Han har ingen flickvän längre. Han har inte träffat sin partner, dvärgen Marcus, på flera år, och han gör allt i sin makt för att förskjuta Merman Thurman, en nu vuxen men fortfarande smörgås-besatt man. Kort sagt: vi är tillbaka där allt började igen.
När Marcus ändå kommer dragande med högtflygande planer på en ny kupp åker duon till Chicago för att råna en välgörenhetsstiftelse, där Willies, för oss hittills okända, mamma råkar arbeta. Kathy Bates, som gör rollen, är ny i ensemblen som tatuerad kålsupare med fäbless för kriminalitet, och hon gör sitt bästa för att chocka oss i publiken genom att spotta ur sig så grova kommentarer hon bara kan mäkta med. Det går sådär.
Som alltid när man träffar på gamla kära bekanta igen så är det trevligt till en början. Billy Bob Thornton är grym på att spela dekadent suput, och det är trivsamt att träda in i Willies enormt tragiska värld efter att ha varit borta några år. Hoppet väcks. Har de lyckats? Är det här en värdig uppföljare på ”Bad Santa”? Svaret är tyvärr nej. Och förklaringen till varför upphovsmakarna inte lyckas här är exakt den du tror. De trampar glad i hågen i samma fälla som många andra gjort innan, genom att missta ”roligare” för ”mer”.
En sak som föregångaren gjorde väldigt bra var att gömma ett hjärta under alla oförskämdheter. Det kändes aldrig som en särskilt ond film, även om den visade upp onda och förvridna saker. Visst var det kul när förolämpningarna flög ur munnen på Willie för 13 år sedan, men det betyder inte att den här filmen får ett existensberättigande bara genom att öka antalet könsord per minut.
Jag tvivlar på att någon inblandad verkligen längtat efter att få berätta den här banala historien, eller att säga något nytt om karaktärerna. Det finns liksom ingen tvekan om att det här är en film som är gjord för att tjäna pengar på de som gillade ettan. Gjord utan fingertoppskänsla eller passion dessutom. Det är bara ”värre” för att vara ”värre”, och inte för att tjäna något syfte. Bates blir tyvärr den som personifierar det här tänket. Varje gång hon säger något grovt känns det bara uttänkt, och aldrig någonsin naturligt. Som om någon suttit och redigerat repliken in i absurdum för att få den så opassande som möjligt.
Nämnde jag att historien är banal? Det är den. En rak återupprepning av handlingen i ettan fast mindre inspirerad. Om du är en sådan galen person som gillar oväntade vändningar och spännande infall i dina filmer lär du alltså bli besviken. Vad du ser vid första anblicken är vad du får, inte mer.
Så var lämnar det här oss då? Om du som jag är ett fan av originalet råder jag dig att hålla dig borta från ”Bad Santa 2”. Du har redan sett allt du behöver se av Willie, och hans historia hade gott kunnat få sluta så som den slutade då. Vi kanske på det sättet tillsammans kan få de slipsbärande nissarna i Hollywoods styrelserum att förstå att uppföljare på komedier inte är någon bra idé. Att det är nya grejer vi vill ha i julstrumporna, inte gammal återvunnen skit.
Men vi kanske inte ska hoppas på för mycket. Fast å andra sidan, julen ska väl vara en tid för mirakel?